Viva la vida

Sex och ett halvt år senare, och den passar fortfarande! Eller snarare igen . Måste fundera på när jag kan ha den in public nästa gång. Sist jag hade den var höstens fösta dag 2002. Det var klart och blåste och började regna precis innan middagen. Jag skrattade jättemycket. Och grät en del. Både jag och A var ohyggligt snygga. Och väldigt, väldigt glada. Vi hade en ensam violinist som spelade Koppången när vi gick in i kyrkan. Och vi gick ut till Stawarstemat. Jag hade lila kallor som bukett. Många fina tal. Alla goda vänner. Undrar när vi ska ha stor fest nästa gång?