Mme J är tillbaka från fyra månader i Paris. Så skönt att höra hennes stämma på sektionsmötet i morse. Vissa personer märker man först när de kommer tillbaka att de saknats. Inte J. Det har varit tomt och tyst utan henne. Det är fabulous att hon är tillbaka. Äntligen.Måndagen var rätt trist annars. Hur ska jag hitta sugen för jobbet igen? Några tips? Det är många som är jäktade nu. Känns som att vissa t o m är på väg rakt in i väggen. Jag tror inte att jag ligger i riskzonen egentligen, men när personer i ens närhet och i liknande situation drabbas börjar man ju att undra. What has the world come to? Oh well. På fredag blir det after work med Info Ros i alla fall. Lite roligt måste man få ha med kollegorna också.
2 kommentarer:
Åh vad roligt att se J igen. Hon är sig helt lik ser det ut som.
Dolphar hon på franska nu?
Vad tråkigt att folk riskerar att gå in i väggen. Vad kan man göra åt det? Ska man prata med personalkonsulenten kanske? Facket? Fast viktigast är väl att prata med den som inte mår bra, om det är möjligt.
/A Tiza
Sant. Och att man visar lite öppenhet kring det och ger tydliga signaler till de övriga att "Vi i ledningen tar detta på största allvar och har följande plan för att det inte ska hända igen ..."
Mm hm. Gssa om det är så det går till på riktigt ...
- Troph
Skicka en kommentar