Nollåtta

Egentligen skulle jag vilja skriva att 2008 har varit ett riktigt pissår. För det har det verkligen. Det har hänt massor av bra saker också. Kanske roligare att fokusera på det. Här kommer i alla fall en kort summering och reflektion.

Vi hade två sköna veckor i Thailand i mars. Omgärdade av att barnens farmor gick bort i samma veva. Det var en konstig resa, vi slappnade av och tog hand om varandra hela familjen mitt i all sorg. Vi hade god hjälp av våra underbara vänner familjen R som vi tillbringade en vecka på Koh Lanta med. Barnen var sjuka och det var lite mekigt att flytta på sig så mycket som vi gjorde. Men vi älskar Thailand och det är stor chans att vi åker tillbaka dit.

Vi hade fullt upp med vårt nya hus. A jobbade häcken av sig under sista delen av pappaledigheten och lärde sig allt om dräneringar och takomläggningar. Det är långtifrån iordninggjort så som vi vill ha det men vi är på god väg. Men det är en livsomställning att flytta till hus. Jag var inte riktigt beredd på det.

Jag var ledig hela sommaren med barnen. Vi tillbringade mycket tid ute på härliga Ingarö (bilden är utsikt från verandan där). Det var den bästa tiden på året. Vi slappade, grillade, badade, promenerade, satt uppe sena kvällar och pratade om livet med min svåger T. Han är klok och har varit med om mycket. Barnen fick möjlighet att umgås mycket med sin kusin M som är en go tjej. Jag tog lite extra hand om henne själv eftersom hennes egen mamma inte vill veta av henne. Tragiskt.

När hösten kom startade pusslandet. L fann sig i att vara hos dagmamman men det kändes som att dagar och timmar inte räckte till. Samtidigt hade jag enormt kul på jobbet. Det kändes svårt att dela sig och vara en bra kollega, en bra livspartner och en bra mamma. Det kändes som att jag gjorde 75% på alla tre. Det gör det fortfarande, även om det blir bättre. Under den värsta delen av hösten tappade jag 4 kilo, åt knappt och kunde inte sova. Skällde på A och barnen och tillbringade för mycket tid på jobbet.

A har haft fullt med sitt också. Han blev sidesteppad ordentligt på MS efter pappaledigheten - så mycket för "progressivt" amerikanskt företag. Nu är det väl ok, men han har svårt att hitta motivationen att gå tillbaka med samma energi efter nyåret. Han lägger mycket fokus på hemmet och barnen i stället. Kanske är det en uppdelning vi håller på att hitta. Som fungerar just nu.

Barnen har växt nåt enormt. När året började var vår lilla L fortfarande bara ett drygt år och en helt annan tjej än nu. M är den finaste lillkillen, han är oftast snäll och rättvis men har en vilja av stål. Vi tror att vi bestämmer över dem men egentligen har vi inte en chans. Vi gör allt för dem. De får vad de vill. Jag tror att de har det ganska bra här hos oss. Vi får se hur mycket terapi de behöver senare i livet.

Jag har många fantastiska vänner som jag inte har hunnit träffa under hösten. Jag saknar dem och behöver dem. Jag har träffat en del nya vänner genom jobbet. Den lilla sociala delen av mitt jobb betyder mycket för mig och det har varit en hel del skratt, afterwork och roliga luncher. Jag hämtar nog mycket energi där. Jag ber inte om ursäkt för att jag gillar att jobba men jag måste hitta en balans. Det blir mitt uppdrag 2009. Det är inte ett nyårslöfte - det är ett uppdrag. Så hejdå 2008 du pissiga år med en hel del bra inslag.

I will be a better woman on the other side. I will.

Les garcons de F12

I do not get out much. Så när jag går ut vill jag äta bra mat och få bra service. Ikväll ska jag och storasyster ut på middag. Vi försöker att få till en kväll för oss själva när vi ses då vi kan avhandla allt vi inte hinner med på telefon annars. Jag tror att vi kommer att hamna hos Melker och Danyel igen.

Bild från http://www.f12.se/.

Heal thyself

Jag har försökt följa alla Losts, Desperate Housewives, Heroes, Prison Breaks och andra hypade TV-serier, jag är en riktig sucker. Tappar oftast intresset efter ett tag, men ER slutar jag aldrig att se. Jag tror faktiskt att jag sett alla avsnitt. Jag har piloten inspelad på video och jag kan fan citera vissa avsnitt. Ibland kan jag känna att nu, nu har de nog vridit ur manusidéerna så långt de kan, kört samma sak flera ggr och hoppat på varje trend. Liveavsnitt, flashiga gästskådisar, roadtrippen, avsnitten från Kongo och Sudan, alla backreferences. Allt. Men just då gör de ett avsnitt där jag i slutet känner att axlarna trillar ner för att jag suttit på nålar. Så var det ikväll.

Nu är det sista säsongen. Tror att de hållit ut sedan 1994, så det är väl dags. Men jag kommer att sakna det. Tur att TV3 kör repriser ...
Läs allt om ER på den officiella siten på NBC.com

Lay all your love on me

Jag är sjuk. A Tar kidsen ut i svinkylan för att jag ska få lite lugn. För en småbarnsförälder är det det ultimata kärleksbeviset. Tack älskling! Så nu sitter jag här i tystnaden och saknar dem lite. Behöver nog någon typ av hjälp mot det också. Alvedon är bra, men det bedövar inte allt.

I heart NY

Jag älskar New York. Jag älskar att sitta på SAS-planet och närma mig landning. När halva planet fullt av svenskar samtidigt brister ut i "åååh titta IKEA" strax efter att hjulen nuddar landningsbanan. Att stå i långa köer i immigration och skymta Manhattan i diset genom det enorma fönstret. Att åka storasysters enorma Chevrolet Tahoe på highwayen från Newark och se frihetsgudinnan långt borta. Att plocka upp en trippel-latte-skim-no-foam på Starbucks. Att vakna i svinottan av jetlag och gå ner till Koreanerna på Broadway för färsk frukt, bröd och flingor. Att strosa i timmar på Strand Bookstore, Crate and Barrel och otaliga skoaffärer. Att sitta i Sheap Meadow (bilden) med kidsen och äta glass. Att mysa långa kvällar på Volare och bli ompysslad av Sal som kommer och ställer fram en flaska Sambucca efter att notan är betald, när vi redan druckit alldeles för mycket. Att jogga ner till Ground Zero, via Wall street och South street seaport tillbaka till Mercer när ingen vaknat på en söndag. Att kolla på galna TV-program och stöta på Alan Rickman, Bryan Adams eller Robert de Niro nere på McDougal. Att få manikyr medan tjejerna pratar skit om oss på kinesiska. Att bara vara en i mängden av galna människor överallt, i tunnelbanan, på gatan, skratta, promma, titta på allt och alla. New York är helt underbart, alla tider på året och dygnet. Jag älskar New York. Jag saknar New York, snart är det två år sedan. Jag måste åka dit snart. No kids. Bara jag.

Sällan tre

Mina systrar och jag. På Söder. Cosmos och nachos. Skön 80- och 90-talsmusik. Funky cold medina och Word up. Jag dricker öl. Fast det är kallt. Life is good.

Boots

Storasyster och jag shoppar nya boots på rean. Det var ganska lugnt till en början men sen kom halva stan. Då gick vi och fikade och sen hem. Passade på att lämna tillbaka och byta lite julisar också. Det är så roligt att min syster är här. Ikväll ska vi cocktaila på stan, alla fyra syskon. Det lutar åt Gamla stan och Ruby och det ska bli mycket trevligt. Jag vet inte ens när vi var tillsammans alla fyra sist.

Arrivals

Vi är på Arlanda för att möta storasyster och systerdotter som kommer från NY via Heathrow i jultrafiken. Jag älskar Arlanda. Här är alla glada och gråter och kramas. I like. Är dock sjukt rädd för att tappa bort min son där. Kanske beror på att jag sälv blev "borttappad" på Bangkoks flygplats någon gång på det tidigare 80-talet. Scary.

Farväl du nyktra dag

We will keep dreaming of a white christmas. Ikväll blir det vuxenmiddag, ännu mer paketinslagning eftersom det kommer gäster från Kanada och New York imorgon och sedan Sex and the CIty - filmen som jag fick i julklapp. Jag får alltid det jag önskar mig. Och lite till. How lucky am I?

Juldagswalk

Powerwalk med Lisen på juldagen. Det kändes som att hela Bromma var ute på finprommis, vi tog det hela till en annan nivå och motionerade - även om E påstod att den skulle vara utan verkan. Skönt att ha en näringsfysiolog i familjen. Vackert var det i alla fall på Grönviksvägen. Och jag tror i alla fall att vi brände bort lite av godiset vi mulade i oss igår.

Före och efter

Varje år säger vi att vi inte ska köpa så mycket. Och menar det verkligen. Men så slutar det på det här viset. Vi är ju en stor familj och en eller två små saker till varje person blir ju ett berg av grejer. Vi sitter uppe till halv 2, dricker vin, äter godis som Lisa lagat och slår in paket efter paket efter paket. Det är faktiskt ganska mysigt. Nu blir det julklappsutdelning här. Kanske kommer tomten. Vi får se om det utlöser några trauman. Godjul.

På väg

Vi är på väg till Bålsta för julaftons första anhalt. Paket och halvglada barn i bilen. Stressade föräldrar. Min omtänksamme man kommer ut i sista stund med kaffe. Som jag inte hann dricka innan. Snyggt. Tack.

To the place where I belong

Kommer gåendes längs Österåsvägen med famnen full av kassar. Ont i fötterna. Ser min underbara familj i fönstret. De lagar mat och diskar. Och väntar på mig. Jul. Bliss.

En julängel i Rosenbad

Lunch med K i Rosenbad. Hon tog hand om oss när Max var liten, vi gick på återbesök hos henne och läkarna på Andningsmottagningen på KS. Hon drev hela stället. Gav Max läskiga men livsviktiga sprutor och svarade på alla våra frågor. Hon fanns alltid där. Jag tror inte att hon vet vad hon gjorde för oss då, hon är en av de viktigaste människorna vi träffat i livet. En bricklunch i Rosenbad känns futtigt att bjuda henne på, men Hawaiiresan kommer, vi ska bara fixa finansieringen först! : )

I Rosenbad finns en makalös julgran. Efter en kort diskussion med vakten fick jag fotografera den. Jag tror att jag glömde att nämna bloggen. Oh well.

Välkommen del II

Nu har jag outat bloggen till Mattis också, min kloke kollega med det analytiska sinnet. Så här ser han ut när han är trött. Så här ser jag ut när jag är osminkad men pigg. I Bryssels tunnelbana. Well, Mattis, välkommen du också. Nu när jag har fler än två läsare kanske jag borde försöka vara mer intressant och konstruktiv i bloggandet. Men då måste jag också vara utvilad. Good night all!

Pizzaparty

Mobilbloggspremiär! Allt vi orkar med är att köpa pizza idag. Det har varit en aktiv helg och då blir det lätt så. Snart ska vi bada ungarna. Sen ska lugnet infalla. Jag älskar de små kräken. Men jag längtar efter lugn idag.

Välkommen darling

Fika och lek hemma hos familjen B. Jag och A har varit kompisar i 100 år och hon är en av mina touchdowns. Hon känner mig utan och innan, vet alla mina fel och brister och finns kvar ändå. Vi har varit gravida, fått barn och varit mammalediga samtidigt och våra stora killar är lite som bröder. Under hösten har vi inte haft tillräckligt med tid att avhandla livets viktigheter och jag saknar det enormt. Vi har mycket att prata om och jag hoppas att vi får till en egen kväll snart. Tills dess, darling, välkommen till min blogg. Hoppas att du ska trivas här!

Förövrigt är det potträning hardcore som gäller här hemma just nu. Inte kul för någon. Men nu Jävlar. Ska. Blöjorna. Bort. Pampers har gjort tillräckligt med pengs på den här familjen. Enough.

Brännbart

Lisa och jag tog oss an julhandling på ICA Maxi, Systembolaget och passade på att slänga skräp på återvinningen. Jag är lite rädd för återvinningen. De som jobbar där är läskiga. De står och bevakar sina containrar, dyker på Brommaborna som ska slänga sitt skräp och vill veta vad det är i påsarna. "Brännbart?". Jag tror att det är en sekt. De bor där. De går igenom allt mitt skräp om natten när alla sover och vet allt om mig. Jag måste skaffa mig ett liv.

Night, wine, talk and fireworks

Fredagsvin med P i Gamla stan, en bra avslutning på en helt galen vecka. Gamla stan är en del av Sthlm som jag sällan besöker. Jag tycker ofta att man får känslan av att man blir turistblåst där. Lite orättvist kanske, det är ganska trevligt att strosa i gränderna. Vi lyckades få se generalrepetitionen av nyårsfyrverkerierna också. Nu är det helg. Äntligen. Denna vecka har verkligen varit helt galen med Brysselresa och planeringskonferens plus att jag varit redaktör på löpet. Nästa vecka jobbas det bara två dagar, sedan 14 dagars ledighet. Det ser jag fram emot mer än något annat just nu.

Yasuragi days

Vi åkte till Hasseludden med jobbet för att klura ut hur vi ska organisera oss för att utveckla mer och producera mindre. Jag gillar att producera. Det är mitt jobb att producera. Jag har 20 deadlines om dagen och that is how I rock. Jag gillar att utveckla också. Det blir säkert bra tillslut. Min lilla erfarenhet av omorganisationer är att inte mycket händer i slutändan i alla fall. Dessutom tycker jag att hur vi ska organiseras och hur vi ska arbeta är en ledningsfråga. Vad jag än må tycka om vår ledning har jag förtroende för att de har på sin agenda att leda och driva arbetet framåt.

Yasuragi är otroligt fint. Vi fick fantastisk mat lagad av snygg kock vid vårt bord. Jag satt uppe med C, K och B lite för länge men vi passade på att avhandla en del vilket var jättebra. C och B (bilden ovan) är alltid uppe sist på våra enhetsresor och K är otroligt kul att prata med. Hon är nygammal i RK och har också en del att berätta. Idag vid lunch drog vi tillbaka till jobbet. Jag fick en del fina bilder. Bill (bakom drapesen) coachade mig. Thanx! ; )

M & M

Men okej sista rå från Brux. En så cool Marilyntavla i trappen upp till vårt rum. Och coolaste killen med bandage om huvudet efter en liten olycka. Så fick vi stifta bekantskap med Belgiens sjukvård. En riktigt bra barnläkare (som talade svenska!) sydde ihop min pojke, mitt framför mina ögon. Han klarade det fantastiskt.

Man hör om föräldrar vars barn gör sig illa som bara blir starka och handlingskraftiga. Jag blev det. Efter allt som hände när M föddes har jag väl blivit lite härdad. Men jag trodde inte att jag skulle fixa att se på när han bokstavligen syddes ihop framför mig. Han var så tapper. Han är min riktige hjälte. Den lille mannen i mitt liv. Max - jag gör allt för dig!

Au revoir Bruxelles

Dags att åka hem. Alltså. Jag har varit på en del flygplatser. Ok, inte så jättemånga men fler än 10 och färre än 100. Zaventem förstår jag mig inte på. Det är antingen huuuuuur mycket folk som helst och världens köer eller extremt lugnt. Igår var det lugnt. Skönt. Vi kom i alla fall inte undan världens längsta rullband. Man går och går och går från terminalen ut till gaterna. Varför?? Varför måste det vara så himla långt? Det måste ju gå att bygga på ett smartare sätt?

Allt gick bra i alla fall. M är ett utmärkt resesällskap. Men två timmar är ungefär vad han klarar. Jag med. Hade sällskap av en supersöt svensk-italiensk familj med två barn. En kille på nästan två och en tjej på sex månader. Jag undrar hur de tänkte. De såg tröttare ut än jag.

Just one of the boys

Det här är min webbkollega T. Han har just kommit tillbaka från en resa till Sydafrika. Jag är avundsjuk. Jag gillar honom i vanliga fall. Men inte idag. Han är solbränd, snygg och avslappnad. Jag är blåblek, ful och uppspeedad. Vi kommer inte att gå tillsammans ner i Cafégården och fika idag.

Bruxelles part trois

Det här är min kloka kompis Niki, också från way back when. Hon bor i ett fint hus i Bryssel och har 8 toaletter. Den rosa är den finaste. Den har gräsmatta och blommor på golvet. Kan man önska sig mer?

Niki känner mig alltför väl. Vi träffas inte så ofta men vi har alltid kul när vi ses. Hon är smart och snygg och har stora öron (INTE bokstavligen) och ger alltid bra råd. Eftersom vi ses så sällan passar vi på att avhandla de stora sakerna när vi väl får tillfälle. Barn, män, livet, kärleken. Och en del girly gossip. Och hon är även en av de få som har adressen till bloggen, jag får passa mig vad jag säger ... : ). Så, helt objektivt; Niki, du är bäst. Tack för lussebullarna och croissanterna, nästa gång bjuder jag på vin i Stockholm! KRAM!

Bruxelles part deux

Jag mötte upp med Guds gåva till Europas alla kvinnor på lördag eftermiddag. Vi strosade från Place Louise ner till Grand Place och Rue Neuve men stannade rätt snabbt för att äta och ta en öl. Vissa av oss behövde det mer än andra. Alltid roligt att träffa M, han är på utbildning i två veckor och våra resor lyckades överlappa varandra. Imorgon drar han vidare till Luxemburg och Strasbourg. Somliga har ett hektiskt liv. Jag tillbringade resten av kvällen med pappa och Kerstin på mysig restaurang och sedan sov vi igen. Nice. Very nice.

Bruxelles part une

Jag och Max är i Bryssel över helgen för att träffa pappa och Kerstin framför allt men en del annat folk också. Det är skönt att komma hemifrån mitt i julstressen och att bli ompysslad av föräldrar är jätteskönt. Lea mötte oss med god middag och sedan sov vi ut. Skönt.

Breakfast at Info Rosenbad

Idag ska jag och Max åka till Bryssel. Jag blir alltid lite stressad när jag ska ut och resa och det första som händer när jag är stressad är att jag slutar äta. Kanske inte så konstigt att jag tappat en del i vikt under den här pisshösten. (Jag får nog återkomma till det i ett annat inlägg). Jag brukar alltid få i mig en tallrik gröt oavsett hur bråttom jag har men i morse fungerade inte ens det. Här är i stället det som serverades på jobbet, B hade bakat kladdkaka och S tyckte att jag skulle öka på med en Dumlekola. Jag tror att åtmindstone en eller två bitar av kostcirkeln är representerade här. Kalcium i kaffemjölken, fett i kakan och ... ja, det var nog de.

The morning after

På väg upp för den stora fina trappan inne i Stadshuset, där vi är på studiebesök för att titta på intranät. Dagen efter Den Stora Festen. Vi fick en snabb guidad visning av trevliga J. Stadshuset är en fantastisk byggnad och det hade varit intressant att se mer. Vi hittade ingen bakfull prins i något hörn.

Stadsledningen använder inte Sharepoint som bas för sitt intranät. Men de verkar nöjda ändå.

Happy days

Kväll hos L igen. Mången sanning avhandlas. Nu har jag fått henne att börja blogga också, nåja, ett inlägg gör ingen sommar, but I got faith in you.

En bra dag. På många sätt. Men mycket jobb också. Kvällen slutade i alla fall bra. Många skratt och mycket klokskap. L och jag ska detoxa tillsammans hela våren. Det ser jag fram emot. Hon också!

All work and no play

Så här ser min vardag ut - bokstavligen. Sitter längst in i ett hörn i ett stort rum tillsammans med 11 andra personer, på 6:e våningen i Centralposthuset. En av de personerna är H. Här står hon och läser lusen av någon på telefon. Vi har tagit ner den skärm som av standard ska sitta mellan skrivborden för att kunna göra hemliga tecken åt varandra när vi pratar i telefon med knäppisar.

H är en tuffing. Man messar inte med henne. När vi drar möten kör vi ofta "good cop-bad cop" och hon är the "goodest bad cop ever". Smart, strukturerad, lugn, snabb i tanken och extremt tydlig. Utan henne skulle jag inte få hälften gjort. Jag är glad att jag har henne!

Delad poäng i RK

Vi ska få Sharepoint i RK, systemet från Gud. Det är många som är väldigt glada för det. Jag också. Idag fick vi en dragning om vad Sharepoint har för möjligheter som dokumenthanteringssystem och för intranät. Jag försöker vara öppen och intresserad, men när en käck konsult ägnar störe delen av tiden åt att visa tekniskt lull-lull och samtidigt dissa andra publiceringsverktyg behöver jag en stor latte för att genomlida det. Opartiskhet är svårt. Men bra.

Välkommen Bill

Det här är min kloke kollega Bill. Han som är på väg till Japan i ett halvår. Bill har också en blogg, han har bloggat typ lika länge som jag.

Det här med bloggandet har faktiskt blivit ganska roligt. Nu har jag outat adressen till coole Bill. Hoppas att jag inte får prestationsångest. Vi får se.

Ny måndag, nya möten

Måndagar är mötesdagar. Även om våra sektionsmöten blivit betydligt mer effektiva så brukar det ändå hopa sig på måndagar. Jag åkte tidigt till jobbet för att hinna undan lite efter studiebesöket i fredags och ändå hann jag knappt med det. Vid kl. 15 längtade jag efter ungarna och sprang hem.

Ett av dagens möten handlade om det löneavtal som SACO fixat åt oss. Hölls i Rotundan i Rosenbad, en cool lokal där man lätt får en känsla av att det avhandlats en del viktigheter under åren. Trevlig lunch med B, L och L efteråt, i guldmatsalen. B åker till Tokyo på utbytestjänstgöring efter nyår, roligt för honom men trist för gruppen. Han är klok, rolig och snabb i huvudet och jag kommer att sakna honom. L berättade om sitt nya flashiga jobb på SB och den andra L berättade om Justitie-infos resa till Berlin. Jag kontrade med lite om festen i fredags och fick återigen ventilera min Yasuragi-ångest. Konichiwaaaaaaa!

Veckan som gick

Inlägg om sjukdomar är aldrig roliga. Men om jag nu ska blogga; och det gör jag ju bevisligen, så kommer det oundvikligen till det. Denna vecka har dominerats av vabbande och baciller. Alla är sjuka. En del mer än andra. Jag gillar mediciner, pumpar mig alltid full med nässpray och alvedon och en och annan Ipren när jag är sjuk. Jag gillar inte att ha ont. Jag har jobbat hårt hela veckan TROTS att jag varit supersjuk. Men jag funkar tack vare medicinerna. The drugs they work.

I mitten av gatan

Powerwalk söndag morgon. A great way to göra av med en massa söndagsångest. Även om jag faktiskt nu bestämt mig för att powerwalk är för tanter och töntar och jag är joggare just nu, så blev den en sådan idag. Känner mig fortfarande förkyld och därmed gav jag mig själv en paus från joggandet.

Här är vår lilla gata. Det gula huset till vänster är vårt lilla hus. Där bor vi och har det ganska bra!

Hallelujah

Om man är lite trevlig och lite sorgsen får man mer vin. Klokskap av Microsofts trevligaste säljare M på julfest där alla respektive får följa med. Det är oftast mycket trevligt och för mig som arbetar i statens tjänst så är det ju roligt att komma ut på fest där man inte sparar på så mycket. Jag brukar börja fråga efter denna fest redan i september.

Synd att Kopelman håller samma tal varje år. Det är ett fint tal. Men jag kan det nu.

Because I love you too much baby

Min man. Och jag på väg till fest. Kanske glömmer jag ibland att tala om för A hur mycket han betyder för mig.
Det är enkelt. Han betyder allt.

That's all.

Another day in paradise

Idag var jag på manikyr och gjorde mig fin inför fest på fredag. Jag ballar lätt ur när jag ska gå på större fest, det händer ju inte så ofta. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om resultatet men det känns ju fint i alla fall. Sen åt jag, lillebror och J (som är här och hjälper oss att bygga trapp, TACK) sushi till middag. Trevligt. Vi har ett litet ställe vid Brommaplan med riktiga japaner och allt ... En ganska bra dag. kväll blir det jobb. Nu håller jag garanterat på att få förkylningen ... suck.

Hemmajobb x 2

Tisdagkväll hemma. Utsikt från min hemmajobbarbetsplats. A har just påbörjat ett conferencecall med USA och Israel. Han säger coola saker som "I installed the RZ zero the other day and it worked fine with only one CPU". De förbereder en kurs de ska hålla i morgon, också över telefon. Till och med stora multinationella företag sparar in på resor etc nu. Han jobbar i ett projekt just nu som handlar om en ny version av ISA-servrar, tror jag. Att jag inte skäms som inte kan specificera vad min make arbetar med. Jag försvarar mig med att även om jag visste exakt vad det var så skulle jag inte förstå vad det innebär. Jag tror egentligen inte att han vet exakt vad jag gör heller - det kan ju bli lite flummigt. Just nu försöker jag att få igång Lotus Notes. Bara det kan ta sin lilla tid varje dag.

För övrigt är våra värmeljus slut. Jag trodde inte att sådant hände. Får bli en tur till IKEA snarast och plocka upp fler. Jag tänder alla ljus vi har varje kväll nu, det är så mysigt. Så snart vi har fixat ett skydd till den öppna spisen ska vi börja att elda i den också. Julmysigt värre ska vi ha det. Jaaa haaaaa då!

Just idag är jag stark, just idag mår jag bra

Idag blev jag riktigt glad. Eftersom jag inte känt mig på topp under den senaste tiden känner jag så extra när något gör mig riktigt glad. Det kan vara något litet som kanske inte betytt så mycket i vanliga fall, när jag är mer stabil. Idag har jag jobbat halva dagen och sedan hem för att ta hand om sjuka kids. Väl hemma sov de som små änglar och jag fick en stund för mig själv. Det var värt mycket. Saffranstid, som min kloka kompis K har lärt mig att det heter. Kanske var det den stunden eller något annat som gjorde mig glad. Och nu känner jag att jag är extremt filosofisk. Men det hamnade här.

Bilden är från paketinslagningen igår. En av de 7 säckar vi fick ihop. De ska till Neonatalavdelningarna i Stockholm och Uppsala till alla de barn som ligger inne över julen. Är tacksam att vi slapp det.

Sunday blues

Har tillbringat eftermiddagen på Sachsska för att slå in paket. Möttes i entrén till SÖS av en fantastisk kör som sjöng julsånger. M var helt förstenad, vi hade kunnat stanna där och lyssna i timmar. Mysig stämning med glögg och fika, barnen lekte på lekterapin och det är alltid givande att träffa gänget med prematurmammor. För mig fungerar det som terapi att prata om allt man varit igenom, höra andras berättelser om med- och motgångar. Det är fantastiskt att träffa alla mirakelbarn och se hur stora de blivit. M hade jättekul med alla leksaker och fastnade naturligtvis vid ett superstort tåg. Han lyckades även att cykla på en trehjuling för första gången. Som vi ha kämpat här hemma, så helt plötsligt gjorde han det bara.

Känner mig lite risig och funderar nu på att krypa ner i soffan och tillbringa kvällen tillsammans med Sonny Crockett och den där andra killen. Och en stor skål glass. Kidsen är också halvfriska. Vi får se hur veckan blir. Att vabba är det mest stressande jag vet just nu - det är så mycket på jobbet. A har grejat här hemma och fixat middag, jag ska försöka att hinna med lite pyntande också, vi får se hur det blir.

Skakig fredag

Lunch på indiern vid Hötorget. Det var ungefär så långt jag orkade gå idag. Det blev inte så sent igår men av någon anledning vaknade jag klockan fem och kunde inte somna om. Suck. Lunch med P var precis vad jag behövde. Han är helt galen, rolig och omtänksam och får mig alltid att skratta. Han tyckte att jag behövde tre glas vatten i olika färger till maten och det var de jag försökte fånga på bild utan större framgång.

Vi avslutade lunchen med ont-i-magen-skratt-attack i Cafégården på jobbet. Folket runt om trodde nog att vi hade tagit ett par glas vin till lunchen - I wish. Nästa gång kanske.

Stronger than yesterday

Snöstorm i Stockholm igår. Utsikt från mitt rum på jobbet. Snöstormar är ok så länge man får titta på dem inifrån. Jag och M trotsade dock vädrets makter för en powerlunch på Hotellet - där de har bordsservering och allt. Deep talk som vanligt. M och jag är bra på att avhandla riktigt djupa saker och det är en av de saker jag uppskattar mest med honom. Förutom att han är otroligt intelligent och analytisk har han verkligen förmågan att sätta ord på saker. Kanske det hänger ihop. Jag lär mig massor av honom. Han kanske lär sig nåt av mig också. Om man är riktigt stark kan man hålla attityd även i snöstormen. Utan att loosa sin rockabilly. Han ingår även i Mauds entourage. Word up.