Att vara vuxen

Jag sitter på altanen. Kidsen leker med vatten och jag har ett glas rosé. En helt vanlig måndag i förorten. Fast ändå inte. Det har hänt så mycket crap den senatse tiden. Crap som bara händer när man är vuxen. För mycket att göra på jobbet så att ingenting blir bra. En värld full av föräldralösa barn, knäppa Israeler och puckade oljeriggsbyggare. En av mina fina vänner drabbas av orättvis och grymt oförtjänt sorg. Sånt man inte löser över billigt vin, varma mackor och för många cigg. Det var fan bättre förr.

Så jag sitter här på min altan. Älskad man och två friska makalösa kids. Liten mysig trädgård med äppelträd. Mat för dagen, tak över huvudet. Familj och vänner runt mig. Ett långt sommarlov framför mig. Men damn vad svårt det är att se igenom all crap ibland. Näe, trots att man är en lyckligt lottad typ får man faktiskt gnälla då och då. Faktiskt.

Powerlunch

Jag och vår duktiga fotograf N är i Rosenbad och fotograferar NOR-folket. När man varit anställd i staten i 30 år får man medalj och flashig lunch i fina gästmatsalarna. Freddan och HG gick förbi, såg bistert på oss och stängde dörren till regeringslunchen med en smäll. De hade väl hemlisar.

Stängt

Men hallå? Vill man något annat än att veta vad som finns innanför den här dörren nu eller?

Hemma

Eftersom enheten flyttar till nya lokaler jobbar jag hemma idag. Eller, jag gör så gott jag kan. Min dator startar om ungefär var 10:e minut för att hämta nya servicepack, lätt irriterande. Snart går jag och slänger in en tvätt så jag har ngt vettigt att göra. Morr...

Moving on

Måndag i Centralposthuset. Vi packar inför flytt till flashigare lokaler imorgon. Inte heller den här gången lyckas jag rensa innan jag packar. Allt skräp åker ner. Men kul ska det bli. Och ute skiner solen vidare ...

Ångest 2.0

Jag står och fyller i papper om inkomster och barnomsorgsbehov och annat crap som skolenheten Olovslund/Nockebyhov vill veta. De förväntar sig att min bebis ska infinna sig på välkomstdag (ja, de har slutat kalla det "upprop") den 18 augusti. "Fest och lek på skolgården följt av en kort samling i klassrummet". Sen följer två, två, TVÅ (va? bara två?) dagars inskolning och "sedan är det vanligt schema". Någon käck (säkert) typ som heter Ann-Sofie ska vara hans klassföreståndare (ja, så heter det fortfarande). Han tillhör grupp 1 (naturligtvis) tillsammans med 10 andra barn. Han förväntas vara i skolan varje dag, äta sin lunch där utan uppsikt av trygga dagmamman, ansluta sig till fritids kl 15 och leka snällt och fint med de andra barnen. Jag vill bara skrika.

Men. Det finns massor av positiva saker. Vi är så glada att han kom in i Olovslundsskolan, den ligger 5 minuter häifrån. De är 21 barn i hans förskoleklass och tre pedagoger (ja, fröknar är de INTE längre). Det känns bra. Han har hamnat i samma klass som Matheus, min frissas söte pojke. Det blir bra. Det BLIR bra. Hör du det? Hör jag det? Damn. Jag får ta honom i handen, svälja hårt, räta på ryggen och släppa hans hand. Han är grymt redo. Det kommer att bli svårast för mig. Som vanligt.

Bäst i världen

Vi är på ön. Det räcker med några timmar sen känns det som sommar. Jag började dagen men mina 5 km, joggade faktiskt större delen. Lunch och shopping i Mölnvik, nu grillar vi, pratar om livet och myser. Ikväll sista avsnitten av West Wing och rödvin. Life är bäst såhär. På ön.

Bougre d'ectoplasme de moule à gaufres

J har fått godis på sitt bord idag. För att han är värd det. Och för att han kanske behöver hjälp i Stadshuset den 18 juni. Herregud, folk gör visst vad som helst för att få glänsa tillsammans med de kungliga. Patetiskt. Är det. Suck.

(Rubriken har verkligen ingenting med inlägget att göra. Eller, jo det har den, men det är för långt och komplicerat att förklara. De som behöver förstå kopplingen kommer att göra det i alla fall ...)

Blandband

Igår hade vi våra 80-talskonserter med kören. Så himla roligt. Vi gav verkligen allt. Drev oss själva till max. Och det gick bra. Man kommer väldigt långt på en bra outfit.

Om jag tittat in på ett körsammanhang för några år sedan hade jag nog tyckt att det var lite strange. Men damn vad jag har roligt ihop med de här människorna! Och, hur gammal man än blir så vill man att nån kommer och tittar när man uppträder. Tack mamma och pappa för de fina blommorna, tack älskade A för att du kom, tack M, L, E, C, M och B för att ni satt där och log och klappade. It was magic.

Återhållsamhet

Vi sitter på fint hotell och pratar konsultativt arbetssätt. Jag kunde inte hålla mig från fikabuffén idag heller. Men vi pratar om bra och viktiga saker, och då gäller det att vara alert. Och det blir man av kaffe och socker...