Skridskoprinsessa

Skridskoträning i ishall igår. Vi har insett att Max behöver kunna åka skridskor så vi har börjat öva med honom. Och med "vi" menar jag snälla morbror och andra skridskokunniga vänner. Igår tog vi oss ut i förförorten och fick hjälp med träningen, inomhus eftersom det var askallt ute. (Igen, shit, det räcker nu!) Snälla P, som förmodligen borde få någon typ av tålamodspris åkte fram och tillbaka med två motvilliga killar som tyckte de var bättre att sitta ner på isen och gnälla om fika istället. Lova var inte intresserad alls förrän hon hittade en vit plaststol som hon lät sig bli runtputtad i. Lilla primadonna. Nästa år är det din tur Lovis, då jäklar ska vi anmäla dig till nån typ av skridsko-bootcamp. Kanske i Täby.

Godisfredag

Fredag på Mäster Samuelsgatan 70. N hade bakat asgod sockerkaka till fikat och vi hade fint besök av söta Hugo, världens smartaste unge. Spöade mig lätt i alla spel jag hade i mobiltelefonen. Suck. Det var också Björns sista dag. Han firade genom att bjuda på mängder av choklad. Och se väldigt glad ut. Hur ska det bli på måndag utan Hugo och Björn? Och utan kakor och choklad? Borde jag detoxa kanske? Liksom ta tjuren vid hornen när det ändå är måndag? Det får bli nästa veckas problem. Idag ska jag åka skridskor med Max. Det är -20 grader ute. Jag ska leta rätt på en ishall nu.

Kulvertar

Ett av de coolaste ställena på jobbet är kulvertarna. När vi var på sjukhuset när Max föddes kunde vi ta promenader i deras kulvertar och gömma oss från världen. Bara störda av ett och annat sus när rörposten gick förbi. Kulvertarna under KS är ganska mäktiga, långa korridorer blandade med små gränder i hisnande vinklar. Då och då kom en truck i lite för hög hastighet och vi fick kasta oss upp mot väggen. Jag vet egentligen inte om det var tillåtet att spankulera omkring där men när det var kallt och blåsigt ute var det ett bra alternativ. Idag genade vi i kulverten under regeringskvarteren för att undvika snöstormen på väg till lunch. Restaurangen i Rosenbad serverar riktigt goda pannkakor. Nu ska jag försöka hålla mig vaken fram till 1630. Jag har mitt "Get happy"-te och jag har fått choklad. Så det ska nog gå bra.

Vems mamma jobbar här?

När man har mycket att göra händer det att man glömmer att diska sin kaffekopp. Och samlar till ett helt berg på den utflyttade kollegans skrivbord. Kaffet på jobbet är faktiskt helt odrickbart. Jag får oftast med mig en termosmugg hemifrån, och vi har ju samlat till en Nespressomaskin uppe hos oss. Och lite för ofta köper jag med mig en latte från Espressohouse. Men på AG gillar de tydligen kaffet. Eller kopparna. Eller samlandet.

Alltså, hur tråkig är den här bloggen egentligen? Varför läser ni fortfarande?

Ladies

Igår kom mina ladies över på middag. Fick hjälp av F och A och serverade smaskiga äpplemartinis, goda mackor, torsk med paprika och potatis, goda ostar med Grådask och lite choklad som jag hittade i godisskåpet. (Hade glömt att fixa riktig efterrätt men det funkade) Som vanligt känner jag mig glad och stark med tjejerna. Vi har växt upp tillsammans och några av dem har jag känt sedan jag var 7. Gått i samma skolor. Upplevt samma saker. De är mitt minne och min referens och de påminner mig om vem jag är och vem jag var. Det är så jäkla skönt att ha dem. Är lite trött idag men det var det värt. Imorgon är det måndag och fortfarande pissjanuari. Men det känns, faktiskt, lite bättre nu. KRAM girls, och välkomna till bloggen ...

En ny tid

Lova kavat kryper i hemliga gången i lekrummet
en sekund efter att vi lämnat henne

Lördag morgon. Vi hänger på IKEA:s lås. Inget nytt. Vi försöker att lämna barnen i lekrummet. Inget nytt. De går glada i hågen iväg utan att se sig om, säger knappt hejdå. Snäll och förtroendefull tjej säger att vi ska komma tillbaka om en timme och att hon ringer om det är något och att vi ska ha det så bra. Barnens ryggar syns inte längre. Jag och A tittar på varandra. A har lite panik i blicken. En timme? På IKEA? Utan kids? Det är som hundår! Vi kommer att få hur mycket som helst gjort OCH hinna fika!

Jag överdriver lite. Men det är skönt att de börjar att bli större. Att de är trygga med varandra och kan kuta iväg i ett lekrum utan mamma och pappa. Jag var inte särskilt kavat när jag var tre, eller ens fem år. Det känns som att vi är på väg ut ut tvåbarnstunneln (tack för ordet Bill). Det gick ganska fort. Och ganska bra. Och även om man kan sakna att ha en bebis så är det många fördelar med större kids också. Vi kanske nöjer oss så. Kanske.

Lunchkoma

Choklad funkar i de flesta lägen för mig. Särskilt efter lunchkoman. Idag kunde jag inte bestämma mig så jag köpte lite för mycket och tanken är att jag ska dela med mig. Men det verkar vara svårt för folk att bara komma förbi och ta, när de ligger så nära mitt tangentbord. Oh well. jag får väl äta upp dem själv då. Lite oväntat, men ok då.

Look what I have created

Känner mig äntligen lite piggare efter förkylningen och orkade faktiskt med min powerwalkrunda i morse. Skönt sätt att börja dagen på. Max drog iväg med världens bästa morbror för skridskolektion nr 2 och vi passade på att städa och fixa hemma. Jag fick ett ryck och bakade tunnbröd. Det är meckigt och tar tid men blir väldigt gott. Vi har haft en bra helg. Redo for next week am I.

VP

Jag sitter i vår fina cafégård och läser igenom verksamhetsplaneringen för 2010. Jag har glömt min iPod hemma så jag har svårt att koncentrera mig uppe i kontorslandskapet. För många roliga kollegor att prata med där. Här nere blir jag inte störd. Jag är trött, lite grinig och förkyld. Det är skönt att det är fredag.

God morgon Stockholm

Solen går upp över Klara kyrka. Vackert så man kan grina. Ändå är det väldigt tungt att komma upp på morgnarna nu. Det var ett långt och skönt jullov, bra att det är helg snart igen. Jag kommer på mig själv med att sitta och längta hem till familjen på dagarna... det går nog snart över. På enhetsmötet idag fick vi information om massor av spännande projekt som kommer under våren. Jag och S har åter bestämt att det kommer att bli en väldigt rolig vår. So there.

Back to life

Årets första arbetsdag. Jag var på jobbet 8, fikade, jobbade lite, fikade igen, nätverkade (=fikade), tog långlunch, åkte hem 14.15. Mjukstart. Max är sjuk och Anders hade ett möte så jag fick åka hem och lösa av.

Beredskap denna vecka. Känner mig lite förkyld. Jag tror att jag ska passa på att mula i mig en Daimchokladkaka ikväll om smaken försvinner imorgon. Better safe than sorry!

Mamma

Jag och Lova tillbringade sista dagen av semestern med att fika hos mamma. Nybakade croissanter med tre sorters marmelad. Mamma är så klok. Jag borde verkligen lyssna mer på henne. Tanken slog mig att om 30-nånting år är det jag och Lo som sitter där. Med hennes lilla dotter. Kanske. Life moves pretty fast. If you don't stop and look around once in a while you could miss it.

Healing II

Den 1 december 2004 lämnade vi neonatalavdelningen med Max, efter 11 veckor. Tillsammans med familjen J och deras tvillingar Edvin och Vera som legat lika länge som vi. Igår träffades vi igen. Häftigt att se kidsen tillsammans igen som femåringar. Häftigt att de lekte så bra ihop och att de fått varsitt litet syskon som också röjde ordentligt. Lite sentimental blir man.

Healing

2001 var vi i New York. Det var i december, staden var iskall och fortfarande i chock över terrordåden. Alla vi mötte tackade oss för att vi hade kommit. Vi var där för att vara med på min systerdotters dop. På söndagen tog vi oss upp till Harlem på en gudstjänst i Abbysinian Baptist church där en cool reverend predikade om bebisar. Han sa nåt i stil med att när världen är elak och grym ska man se till att ha bebisar runt sig. Så sant. Härom dagen träffade jag lilla Ruth. Snart fyra veckor gammal. Alldeles ny, alldeles varm och lugn sjöng hon stilla i min famn. Jag log i flera dagar efteråt. Bebisar är helande. Och så är allting plötsligt så himla enkelt.

Wisdoms

Intressant samtal med min treåring idag:

L - Mamma, det här är mitt bästa liv

J - Jaha. Har du haft fler liv?

L - Ja. En, två, tre stycken liv! Men det här är mitt bästa!

Ja. Ibland undrar man.

Allt nytt är bra

Vi firade nyår hemma hos Rexarna, på deras nya landställe utanför Askersund. Eller i närheten av Motala. I Stora Forsa. Som är så litet att man undrar om Lilla Forsa. Anyway. Det var skönt att komma hemifrån ett par dagar. Ungarna hade jättekul tillsammans och vi kunde fika, diskutera, prata, laga mat, dricka vin, allt i lugn och ro. Jag mår så bra tillsammans med mina vänner. Jag ska umgås mer med dem i år. Men inga nyårslöften. Sånt är ganska tramsigt också. Men om jag fick en nyårsönskning så skulle det vara ett eget landställe. Bara ett litet. I Stora Forsa. Eller möjligen lilla.