Arbetsmiljö

L är tillbaka, äntligen, efter flashigt uppdrag i OF-karusellen och lite pappaledighet. Jag hänger väldigt mycket med nyblivna pappor nu, de är väldigt kul att ha i närheten. Ger mig ett helt nytt perspektiv på hur det är för dem att ha en ny bebis hemma och behöva jobba heltid. Jag försöker förklara att det inte alltid är kul att vara hemma heller ... med blandad framgång. Idag åt vi matlådor i Cafégården med gänget från Info Rosenbad, M joinade oss också och berättade allt om sitt spännande uppdrag som myndighetshandläggare. Somliga vill att han flyttar utomlands istället. Inte jag. Hör du det? Flytta inte. Åk gärna skridskor. Men flytta inte.

Ny vår nytt liv

Mitt vårprojekt är att börja jogga igen. Ska beställa flashig gear som lillebror får hämta i NY om några veckor. Ska ladda upp med Nike+iPod sportskit. Ska peppa mig själv till en runda tre ggr/vecka. Så kanske jag blir lika vacker som Liv Tyler. Damn vad hon är snygg. Nu: fredagsfika med kollegorna. Borde förmodligen börja hoppa över det också. Liv är nog inte så snygg för att hon fikar bulle på fredagarna. Men en sak i taget.

Hemmamorgon

A är hemma igen. Jag dricker morgonkaffe hemma medan vi väntar på killen som ska laga vår värmepanna. Det är så ljust ute att det känns som att det är sen förmiddag. Vi är trötta och lite förkylda. Kidsen sover fortfarande. Det är ganska lugnt här. Ska bege mig mot jobbet snart. Kanske.

Diskriminering

På väg till intranätredaktörsmötet inser jag att vissa tider är över för mig. Det blåser svinkalla vindar på Drottninggatan och jag har svårt att få upp energin idag. Ska göra en latte och se om det hjälper. Blä för idag.

Life finds a way

Jag skriver inte ännu ett inlägg om det usla kaffet på jobbet. Jag inser ju att det är skattebetalarnas pengar vi pratar om. Jag nöjer mig med att konstatera att påhittiga kollegor löser det. Såhär ser det ut hos min snygga kollega M på IT. Nespressomaskin och hembakad supergod kladdkaka. Mums. Jag ska hänga där oftare.

Cry baby

Usch, jag har grinat så mycket de senaste dagarna. När kidsen sagt nåt fint. Eller när jag sett något hemskt på nyheterna. Igår när B hade fixat och hjälpt mig jättemycket med sidor på intranätet på morgonen. När en annan kollega berättade jobbiga saker. När jag fick ett fint mail. Och så nu. We are the world i 2010 års tappning. Botten är nådd. Det är så fint ... ju? Eller?

Multitasking

Det står en snubbe i en skylift utanför vårt pyttelilla fönster och skottar snö. Tackålov för honom. Bra underhållning, säker passering nedanför och jag slipper. Tre i ett.

Stenåldern

Det är OS. Jag är måttligt insatt. Man hör väl folk som pratar om det men jag har knappt sett något själv. Tre morgnar har jag upplysts om svenska guldmedaljer via morgontidningen. Det känns helt sjukt i dessa tider av sms, facebook, twittrar, TV, radio och alla andra kanaler. Men min morgontidning fyller fortfarande ett nyhetssyfte. I like.

Ode till vår Fighter

Det kan inte vara lätt att vara luftvärmepump. Du har gjort en fantastisk insats under den här vintern. Stått trygg och pyst lite då och då medan du letat efter en gnutta värme i svinkylan. Din gräns var nådd. Jag är inte arg på dig. Jag förstår dig. Det var inte det här giget du signade upp för. Det blev inte vad du tänkt dig. Att jobba så hårt i omänskliga temperaturer. Att aldrig ge upp. Någonstans måste man sätta stopp. Sov gott. Vi värmer gladeligen huset på el under tiden du vilar dig. Vi får ta av besparingarna när elräkningen kommer. Men tänk inte på det nu. Vila. Tills servicefolket behagar dyka upp framåt vårkanten.

Another week in paradise

Ensamvecka med kidsen. Det har gått ganska bra. Mamma hjälper mig med att hämta, laga mat, passa barn så att jag kan åka till kören m m. Hon är ovärderlig min mamma. Tror inte att hon vet hur mycket hon underlättar vår vardag.

Ja, just det. Så har det ju snöat också. Egentligen är jag inte den som gnäller. Men enough is enough. Att ta kidsen till dagmamman gåendes eller med buss är inte ett alternativ. Tyvärr. Och att varje morgon gräva fram bilen är sådär ärligt talat. Men men. Jag får nog kläm på det också.

I hissen i Rosenbad fick vi väldigt mycket Harry Potterkänsla härom dagen. Men det verkar vara såhär de har löst det att det är typ tre hus som sitter ihop. Lite kul. Eller?

Bästa avslutningen på veckan, schlagermys med familjen S och deras alldeles underbara små killar. I eftermiddag drar Anders igen. Vi får sällskap av mamma och Siv som kommer på middag. Köttfärsfyllda paprikor blir det. Tack Lina. Ready for another week!

Kroppen minns

Då och då åker jag till KS Neo och pratar med föräldrar som har fått för tidigt födda barn. Berättar om vår erfarenhet och resa med Max, lyssnar på deras berättelser och försöker att stötta lite och prata om arbetet i föreningen. Det är alltid givande, ofta uppskattat och ibland hemskt jobbigt. Jag trycker in koden till Neoavdelningen som hålls stängd och isolerad från omvärldens alla virusar. Svänger in i IVA-korridoren, möts av STOPP-skylten vid handfatet och tvättar händerna noga och länge. Genom ytterligare en stängd dörr sen börjar vandringen i korridoren bort mot intensivvårdssalarna. Ser vår tavla på väggen, får rätta till den lite för att den hänger snett. Nickar lite igenkännande till Dr Marco. Sticker in huvudet till salarna en efter en, presenterar mig och frågar om det finns några föräldrar som vill fika lite med oss. Jag mår bra och det känns ok. Men kroppen minns. Jag hukar mig lite, går lite långsammare, pratar lägre och mer avvaktat. Displayerna med saturationskurvor, kuvöserna, oscillatorernas rytmiska ljud och ett och annt litet knorr från bebisarna. Och lukten. Lukten är det som väcker minnena allra starkast. Undrar lite hur det skulle vara att gå i korridoren hand i hand med min friska femåring?

Tacksam

Jag lastade dieselmonstret full med barnkläder och barnvagn och åkte  ut till hemliga gatan i hemliga förorten. Lämnade av allt hos vänliga människor på skyddat boende för kvinnor och barn. Det kändes väldigt bra. Först för att vår skräpfyllda källade fick några kvadratmeter extra men sen såklart för att det kändes som att sakerna verkligen hamnade på rätt ställe. Jag har det ändå ganska bra. Jag har det väldigt bra. Det är bra att påminna sig själv om det ibland.

Mer om Kvinnojouren på http://www.kvinnojour.com/
(Jag visste inte hur jag skulle illustrera inlägget. Så det blev en gammal bild på mig och Max där jag ser ganska tacksam ut. I alla fall)

Sunksöndag

Jag har så stora ambitioner när jag har en oplanerad söndag att se fram emot. Upp i ottan (well, 07.30 i allafall) och iväg på lekgympa med Lo. Vilket brukar betyda att jag leker och hon surar - jag vet inte varför jag anmäler henne till sånt, hatade det själv när jag var liten. Sen kom vi hem och fikade och sen gick luften totalt ur mig. Anders fixar och grejar, lagar mat, bakar sockerkaka, städar, röjer, tvättar och tar kidsen på skridskoträning och pulkaåkning. Orkar till och med leka katt med Lo. Jag bara lorvar omkring och får just ingenting gjort. Nu har han lagat middag också. Ja, hur ensamstående föräldrar klarar av sin dag fattar jag inte. Som hämnd får jag prova på det snart. Anders ska på kurs i Frankrike och Tyskland. Två veckor. Oh lord.

Mötesmaraton

Torsdag och mötesdag. Enhetsmöte som alltid tenderar att dra ut på tiden. Beredskapsmöte där jag alltid vill säga mer än jag hinner. SACO-möte i flashiga rotundan i Rosenbad om löneförhandlingarna där jag känner att det är mycket prat och lite verklighet. Och friskvårdsmöte med godis. Jag är helt tom i hjärnan efter sådana dagar. Men ibland är det ändå bra att klumpa ihop dem. Fredagen blev i gengäld helt mötesfri. Avslutade veckan med pizza och treaporsvin hemma hos M. Lite punk och politik också. It truly was a good week.

Ny minister

Samling vid "vår" hörna av storrummet för att titta på presskonferensen om Birgitta Ohlsson, vår nya EU-minister. Hon verkar bra och engagerad. Hon pratade lite för länge om sin graviditet men annars gav hon smarta svar. Undrar om hon var nervös innan. Måste vara ganska mäktigt att möta pressen i Bella tillsammans med Statsministern. I guess I'll never really know.