Usch, jag har grinat så mycket de senaste dagarna. När kidsen sagt nåt fint. Eller när jag sett något hemskt på nyheterna. Igår när B hade fixat och hjälpt mig jättemycket med sidor på intranätet på morgonen. När en annan kollega berättade jobbiga saker. När jag fick ett fint mail. Och så nu. We are the world i 2010 års tappning. Botten är nådd. Det är så fint ... ju? Eller?
1 kommentar:
Ett ålderstecken. Man blir blödigare för varje år som går...
Skicka en kommentar