Laddning

På fredagar har vi gemensam morgonfika på jobbet. Listan över vem som ansvarar är det viktigaste gemensamma dokumentet vi har. På senare tid har bullarna ofta ersatts av smörgåsar. Jag vet inte vad jag tycker om det egentligen. Såklart är det bättre rent nyttighetsmässigt att äta lite mackor i ställer för en massa bullar på morgonen. Men jag har vant mig vid bullar. Jag vill ha bullar. Alla var dock glada så jag gjorde ingen grej av det. Men när det är min tur nån gång i vår. Då. Då blir det bullar. Trevlig helg!

In med Barry

Kollar på Baracks inauguration i efterhand. Vi har bara en TV och kidsen gillar annat. Så vi spelade in och kollar nu. Med popcorn och te. Han ser lite arg ut nu när han håller sitt tal. Men det blir nog bra. Jag håller på Barack. Hail to the chief!

Min bästa tid?

På morgonen är det jag som går upp först, ganska mycket tidigare än övriga gänget. Min tid. Fix och grejs och egen tyst och lugn frukost, alltid bestående av gröt, mjölk och äpplemos. Mamma kom på middag igår och hade egengjord lingonsylt med sig. Väldigt gott till gröt det också. Min oas på morgonen. Ibland hinner jag läsa hela tidningen innan de som styr familjen på riktigt kallar på min uppmärksamhet uppifrån andra våningen. En av de bästa stunderna på dagen är det. Lätt.

The sunshine of my life

På väg från lördagsfika med hela familjen på Ålstensgatan. Kidsen älskar att åka spårvagnen så bara det är ett stort äventyr. Jag brukar alltid hitta nåt viktigt på second-handaffären med de otrevliga expediterna och fiket på torget är lite gulligt. Det är trevligt i den här delen av Bromma, lite småstadskänsla. Inte för att jag egentligen gillar småstäder. Men kanske just därför. En liten stad men ändå nära till den större? Solen sken. Det var svinkallt. Men familjemysigt.

Make a break make a move

Den och roligaste gruppen jag deltar i på jobbet driver jag, T och C (bilderna). Vi träffas var fjärde till sjätte vecka i gruppen och är extremt beslutsmässiga. C tar initiativ, jag formaliserar och T illustrerar och samlar ihop. Sen går vi ut med ett större gäng och dricker öl. Det gjorde vi igår. Tyvärr blev det kort för mig den här gången eftersom jag lovat M att vara hemma till fredagsmys. Kände mig verkligen kluven. Jag måste sluta att vara så himla velig med mig själv. Om jag vill stanna ute en kväll fungerar faktiskt det också. Oh well. Favvokollegs, hoppas att ni hade en fortsatt trevlig kväll och att jag får höra allt på måndag!

Seriös, glad och skeptisk

En av de roligaste sakerna på jobbet är gruppen. Det är en stor grupp full av smarta, duktiga och roliga människor. Informationsyrket brukar vara kvinnodominerat men hos oss är det massor av killar. I like. Häromdagen hade vi enhetsmöte. Än en gång uppmanades vi att redogöra för hur vi arbetar och vad vi kan göra bättre. Suck. Här är tre olika sätt att approacha det. Seriöst, glatt eller skeptiskt. Det är viktigt att vara allvarsam, roligare att vara glad och nödvändigt att vara skeptisk. Balans är viktigt. Också på jobbet. Tack S, C och J för att ni lyser upp min dag. Varje dag.

Listan

Idag gjorde jag en lista. En "att-göra"-lista. Den är lång och innehållsrik. Full av roliga och intressanta projekt. Och mindre roliga puckar. Jag visade den för min chef. Det kändes bra. Jag tror att budskapet gick fram.

Den mindre cyniska delen av allt detta är att det kändes väldigt skönt att strukturera upp det som faktiskt ligger på mitt bord. Jag kan ju bara göra så mycket med den tid jag har och att illustrera det med ett tungt Excelark kan vara effektivt på många sätt. Vi får se vad som händer. Nu ska jag gå ut och äta med Annica. Det ska bli väldigt, väldigt trevligt.

Hon är tillbaka

Mme J är tillbaka från fyra månader i Paris. Så skönt att höra hennes stämma på sektionsmötet i morse. Vissa personer märker man först när de kommer tillbaka att de saknats. Inte J. Det har varit tomt och tyst utan henne. Det är fabulous att hon är tillbaka. Äntligen.

Måndagen var rätt trist annars. Hur ska jag hitta sugen för jobbet igen? Några tips? Det är många som är jäktade nu. Känns som att vissa t o m är på väg rakt in i väggen. Jag tror inte att jag ligger i riskzonen egentligen, men när personer i ens närhet och i liknande situation drabbas börjar man ju att undra. What has the world come to? Oh well. På fredag blir det after work med Info Ros i alla fall. Lite roligt måste man få ha med kollegorna också.

The miracles of christmas

Vi var på julgransplundring igår med prematurföreningen. Sång, dans, godis, bullar och massor av fantastiska mirakelungar som överkommit både det ena och det andra för att klara sig och växa sig stora. M och L gjorde sitt för att vara med och skapa kaos. Jag har aldrig gillat samlingar med vuxna och barn under fem år, inte gillat att dansa kring granen eller se stressade föräldrar jaga obstinata tvååringar. L trodde nog att jag glömt det. Så ungefär tio gånger la hon sig ner på golvet och skrek hysteriskt. Förlåt älskade ungen min att jag drog med dig på sånt här skräp. Aldrig mer. Mamma lovar.

Från pissdag till mysmiddag

Min fantastiske man har på sin sista semesterdag bestämt sig för att göra mysmiddag till oss. Bruschetta och musslor. Gott kallt vitt vin. I like so. Han är faktiskt makalös på att veta vad jag behöver ibland. Nu sitter jag och bloggar medan han sitter nere och kollar på TV. Därför blir det ett kort inlägg.

I LOOOOOOVE YOU BAAAAABY!!!!!

Vårens första dag

Tillbaka på RK. Det kändes ganska märkligt att komma tillbaka in i jobbet när jag varit ledig så länge. Roligt att träffa alla igen var det dock. Och eftersom det var fredag hade jag ju lunchsällskap. Mattis och jag passade på att känna efter om solen värmde på väg tillbaka. Det gjorde den. Klimatförändringar halleluja.

My life is brilliant

Lunch med A på George i Globen. Just like the old days. Mycket vatten under broarna men ändå inte. Det kändes som ingen tid gått alls när jag strosade genom Globen centrum - som för övrigt måste vara Stockholms sämsta köpcentrum - jag såg samma gamla BGC:are, tillsammans med samma gamla kollegor, gåendes tillsammans pratandes om samma gamla saker. Eller kanske inte. Men det kändes så.

A är en av de vackraste och klokaste människorna som finns. Hon har alltid ett vänligt ord att säga om allt och alla. Hon har en enorm empati och ett stort förråd tålamod. Hon har en fantastisk förmåga att formulera saker. Jag känner stort förtroende för henne och jag pratar alltid för mycket om mig och mitt när vi ses, men det är så enkelt att öppna mig för henne. Tack A för en supertrevlig lunch! Nu: tillbaka till källarröjningen. Snart har vi ett rum till. Då måste mitt liv vara komplett.

Denna dag, ett liv

Eftersom jag varit så sjuk hela semestern tar jag två extra lediga dagar nu. Idag fixade vi i ordning kidsen på morgonen och körde iväg dem till världens bästa dagmamma. Sedan röjde vi i källaren fram till lunch då jag stack till Sturebadet Haga med lillebror, det var hans julklapp till mig. Vi satt och pratade om allt och tog det lugnt, jag fick en helkroppsmassage som var underbar och E fick en ansiktsbehandling. Efter en lång dusch och lite bastu kände jag mig faktiskt mer utvilad än på länge. Hur ska jag göra för att må bättre? En halvdag varje vecka med liknande upplägg på Sturebadet Haga skulle verkligen hjälpa ...

Viva la vida

Sex och ett halvt år senare, och den passar fortfarande! Eller snarare igen . Måste fundera på när jag kan ha den in public nästa gång. Sist jag hade den var höstens fösta dag 2002. Det var klart och blåste och började regna precis innan middagen. Jag skrattade jättemycket. Och grät en del. Både jag och A var ohyggligt snygga. Och väldigt, väldigt glada. Vi hade en ensam violinist som spelade Koppången när vi gick in i kyrkan. Och vi gick ut till Stawarstemat. Jag hade lila kallor som bukett. Många fina tal. Alla goda vänner. Undrar när vi ska ha stor fest nästa gång?

Pannjävel

Alltså. Att bo i hus. Överskattat på många sätt. Men jag gillar vårt hus, jag gillar att bo här. Jag älskar att dricka kall Chardonnay på verandan på sommarkvällen. Att grilla och mysa med kompisar i trädgården. Att ha så många rum så att jag faktiskt kan gå undan och gömma mig om jag behöver. Att hänga tvätt utomhus. Att ha förråd och massor av utrymme för all vår shit på vinden. Men det är många ångestar också. Och dyrt så in i he****e.

Under hösten har vi haft problem med pannan. A har träffat diverse "experter" som bestämt hävdat att felet sitter i rör etc men han har stått på sig. Nu på morgonen kom ytterligare en av dessa hantverkare och undersökte felet. Och äntligen kom han på att A har haft rätt hela tiden. Fan att det ska vara så svårt. Nu kommer Nibe med en ny panna. Vilken dag som helst. Och vi kan böja ta duschar längre än 2 1/2 minut. Ska bli skönt. Jag är så glad att A tar dessa saker - jag är helt lost när det gäller husliga frågor. Pannjävel.