Mattis och jag tog en stärkande promenad bort till Riksdagshuset för en powerlunch. Ibland tycker vi inte att det räcker att vi sitter mitt i Regeringskansliet, det är ju ändå i Riksdagen det händer. Så vi går dit och lunchar och försöker se ut som om vi hör hemma där. Vi var lite disträa båda två, jag funderade på att min dotter enligt dagmamman har en depression och Mattis funderade på hur avgörande kvällens eller morgondagens middag är för hela hans framtid. Så vi satt där. Och funderade. Det var ganska fint.
3 kommentarer:
Menar du att det var som att ni var ensamma tillsammans? Det tycker jag är en underskattad form av sällskap. Det är inte alla man kan vara det med. Lyllo er som kan det.
På tal om nåt helt annat, brukar man inte skriva riksdagen med litet r? Vaddå, jag neurotisk? Inte då...
/Chalub
He he. Bill, du har rätt. Så mitt i prick. Vi pratade en hel del. Men då och då var det som om vi var där ensamma tillsammans. Det kändes som en ny nivå av vänskap. Som vi båda gillade.
RRRRRRRiksdagen. För att det är en så viktig samhällsinstitution. Men, även där har du naturligtvis rätt.
- coldi
Just, en ny nivå liksom. En slags hoppingivande lunch trots sin touch av sentimentalitet. Det lite sorgsna kröntes dessutom av den rätt vidriga fritatan som serverades. Riksdagsfritata, vad fan är det förresten?
Ikväll blir det avgörande middag!
/Mattistuta
Skicka en kommentar