Lådor

Jag tycker ofta att jag är en cool typ. Som inte går och oroar mig för saker i onödan. Min mamma oroar sig för allt. Har alltid gjort så och det har bara blivit värre. Men jag är ju inte hon. Jag är cool som pappa. Tyvärr har det på senare år kommit fram att han oroar sig också. Ganska mycket. Men det är lugnt, två minus gör ju ett plus, eller hur? Alltså är jag en cool typ som inte oroar mig så mycket.

Men det är inte sant. Jag oroar mig för massor av saker. Och när det hopar sig, som nu, tenderar jag att få svårigheter att sortera upp orosmomenten i lådor. En låda för saker att oroa sig för på riktigt, en för saker som löser sig, och en för saker att oroa sig för på riktigt men inte just nu. När det hopar sig hamnar allt i samma låda. Och ska oroas för på en gång. Det kan bli lite jobbigt. Nu skäller barnen på varandra där på nedervåningen. En sak till att lägga i lådan - att de hatar varandra och aldrig kommer att bli så viktiga för varandra som mina syskon är för mig. And who am I kidding? Syskon är det jag oroar mig för allra mest just nu. Suck. Nu ska vi åka till Vällingby och leka. En masse.