Vuxligheter

A sitter och går igenom alla våra försäkringar. Nu när banken har ett hus som de så snällt låter oss bo i är det ju bra att vara försäkrad. Vi snackar millions. Kommer nog ändå fram till att det bästa är att låta Max Mathisen ta hand om alltihopa åt oss. Det är för krångligt. Jag tror att man blir blåst hur man än gör. I dessa situationer känner jag mig så ovuxen. Å ena sidan tycker jag att det är lite pinsamt att jag inte kan mer, att jag inte orkar engagera mig, att jag "låter" A ta hand om allt som har med pengar att göra. Å andra sidan inser jag att det är ren självbevarelsedrift. Jag är värdelös med siffror. Ännu mer värdelös med pengar. Jag hade ett Mastercard en gång som vi fan fick klippa efter bara ett par månader. Jag kunder inte hantera det. Nä, tackålov att man är gift med en bankdirektörsson. Snygg är han också... Och trevlig. A real keeper.