Vi har gjort allting rätt. Gett henne bilar och tåg. Hållit henne borta från barbie och prinsessoutfits. Kastat bort barnböcker som befäster könsmaktordningen. Låtit henne ärva alla storebrors blåa, gråa och neutrala kläder. Men. Förgäves. Härom dagen skulle vi köpa hjälmar till ungarna. Vi frågade henne vilken hon ville ha. Hon pekade lyckligt på den grisrosa hjälmen och sa, klart och tydligt, "låsa mamma". Hon är två år gammal. Hon kan inte ens säga "r". Men hon vet vilken färg hon vill ha på hjälmen. Vår son valde en röd. De är söta i pulkabacken, de små guldisarna.
3 kommentarer:
Hon kanske var inspirerad av färgen på sin mors mössa ;-)
Visst är det märkligt, men även tvååringar blir inspirerade av andra än sina föräldrar. Jag är absolut ingen expert, det är jag den förste att medge, men jag tror ändå att även tvååringar påverkas av allt och alla runt sig, och att mycket av påverkan sker omedvetet. Jag tänker ibland på hur man tilltalar barn beroende på om det är en pojke eller flicka, dvs mina fördomar om hur jag tror att jag borde agera. Till flickor har jag lättare att säga att de är söta, milda eller snälla, till pojkar har jag lättare att säga att de är smarta, starka eller stora. Och då betecknar jag mig ändå som en upplyst person som försöker tänka på såna saker som könsroller. Nästa gång jag träffar en tvååringar ska fanimig säga till henne att hon är stark och smart och till honom att han är söt och mild. Gaddämit!
/Bibbi
Ja du jag gjorde likadant med Killian men sen blev det utan påverkan från mig bara bilar som gällde och pang pang med skohornen.
mirre
Jamen, Lovisen e ju min bebis. Klart att hon ska ha en rosa hjälm!
Skicka en kommentar