Party mood

Jag hittade mitt partymood till slut. Nu är vi på väg. Jag och Stina och gänget från jobbet. Vi ska dansa tills solen går upp.

Möten möten hela dagen möten

Torsdag och mötesdag. Ett ynka lite möte om Bok- och biblioteksmässan men annars bara IT-möten. Det känns som att RK äntligen är redo för ett nytt intranät (sa jag det högt?) och vi träffar massor av coolt folk från IT just nu. I morse en IT-arkitekt som på ren svenska kunde förklara en massa teknisk infrastruktur. Skönt med såna. Plus att han var helt inne på vår linje vad gäller roller och ansvar för en ny portal. På em förvaltningsmöte med M och S från IT. Bra killar. S är en sån som återkommer med ett ärende så snabbt efter mötet att jag får radera i de icke-färdiga minnesanteckningarna. I like. Imorgon är det FA-fest. Då ska jag dansa tills solen går upp ... yaaaa right.

Night city

Snart. Kollar jag på sån här utsikt från min lånade etta på 20:e våningen i NY. Har inte lika mycket resångest längre. Det ska bli skönt att komma bort härifrån och det ska bli fantastiskt att vara i NY ensam. Umgås med min syster och hennes familj. Strosa på muséer. Shoppa lite. Sitta i Washington Square Park med en stor latte och en bra bok. Bara vara. Om en månad drar jag. Idag är det St Patrick's day - glöm inte att fira det!

Yta är allt

Peter har varit i fjällen en vecka och odlat skäggstubb. Very Sonny Crockett. Kanske kände han att han behövde det, han ser alltid så proper och välklädd ut. Jag blev nästan lite rädd idag när vi skulle stämma av aktiviteterna inför Friskvårdsveckan och han såg så ut. Inte på riktigt egentligen, Peter är nog en av de snällaste människor jag känner. Men jag tänkte på detta med hur man ser ut. Om man ändrar frisyr eller klädstil eller hårfärg är det ofta folk som reagerar. Om jag ska hålla i ett viktigt möte har jag kostym på mig. Och sminkar mig kanske lite extra. Vad betyder det egentligen? Det är ju ingen som skulle reagera om jag kom till jobbet en dag och hade bytt religion. Eller politisk åsikt. Allt handlar om hur jag uttrycker det. Och helst hur jag uttrycker det rent fysiskt. Svårt. Men kul. Idag var en ok dag. Mest nöjd är jag med att jag faktiskt lekte med kidsen när vi kom hem. Och inte satte dem framför TV:n som jag brukar. Jag är en bra mamma ibland också. Och snygg!

(Gammal bild på P. Självklart fotade jag inte hans stubb ...)

If God was one of us

M letar efter folk inne i en minikatedral på tekniska muséet. Jag och min lillebror tog med våra favoritkillar M & M dit idag. Ganska soft. Vi åt pannkakor, tittade på modelljärnvägen (M ville inte gå därifrån såklart) och lekte i lekrummet. Kollade på austronauttoaletter och Starwarslego. Det är ett ganska kul ställe. Jag gjorde ekonomisk ruin i presentbutiken, de har så mycket kul där och jag kan sällan låta bli att köpa nåt. Jag har otroligt mycket söndagsångest. Det var länge sedan. Trist.

Vackert

Ett hjärta i molnen. Det måste betyda att någon tycker om mig. Nice.

Perspektiv

Ibland när jag känner mig trött gömmer jag mig i fönsternischen. Ett bra ställe att gömma sig. Om det skulle bli razzia. Eller för att få lite perspektiv på tillvaron och söka nya idéer. Stina kom på mig där och tog en bild. Allt medan jag funderade ut lösningar på världens alla problem.

Phantoms of Centralposthuset

Ibland när mitt jobb inte ger mig några utmaningar alls, när jag inte känner att jag är en del i en helhet, när det enda jag gör är att uppdatera föreskrifter och lunchmenyer, då hälsar jag på hos M och C i Rosenbad. Det är killarna som fixar alla våra webbutsändningar av presskonferenser, pressträffar och annat kul med flashiga statsråd och nyutnämnda generaldirektörer. De sitter nere i en bunker med teknisk utrustning för millions och jobbar, och de säger coola saker i små lurar och trycker på blinkande knappar. När jag hälsar på står jag mest i bakgrunden och säger inte så mycket. Jag är lite hemligt imponerad av det de gör. Och att de hjälper mig att påminna mig själv om att även jag är en kugge i maskineriet. En liten liten kugge, men dock. Ibland kommer M och C och hälsar på oss i Centralposthuset. Då är de förklädda till helt vanliga, om än väldigt seriösa, departementssekreterare.

Eat, pray, love

Jag gillar att läsa böcker. Inte sådär överdrivet, men ändå. Den senaste jag läste var "Låt den rätte komma in". En skitläbbig bok om vampyrer i Blackeberg. Ja, ja, det kanske låter konstigt. Men läs den. Den var SÅ bra. Jag gillar ganska enkla böcker, jag gillar att läsa dem på tunnelbanan till jobbet och inte ha ångest över att vilja åka till Hagsätra bara för att jag inte kan lägga ifrån mig boken. Om en månad ska jag shoppa nya böcker. På Strand Bookstore på Broadway. Där lämnar New Yorks recensenter in sina ex efter att de har läst och sågat dem och man kan fynda rejält. Det är en häftig affär som man inte får missa om man kommer till NY. Snart är jag där. Strosandes bland hyllorna med min stooooora latte från Starbucks runt hörnet. Ska nog plocka upp en ny Kennedybiografi. En och annan coffetablebok. Eat, pray, love var en av mina favoriter i somras. Den kan jag rekommendera till alla. Oh well, nästan alla.
Bild från www.strandbooks.com.

Finn ett fel

För länge sedan var jag och A i Milano en helg. Underbar stad. Där drack jag den godaste Macchiaton jag någonsin druckit. Vi var på en loppis, en tidig morgon runt kanalerna och det började regna. Vi sökte skydd på en liten sylta proppfull av italienare som intog sitt morgonfika. Vi beställde varsin macchiato och de var himmelska. Som så ofta är det ju känslan och sammanhanget som gör det, hur bra de än är på Espresso House på Sergels torg kommer de aldrig i närheten. Idag tog jag och M varsin efter lunchen. Baristan bad tusen ggr om ursäkt för att den ena blev "uppfuckad" (ja, det var så hon sa). Rent estetiskt ska alltså en av dessa ljuvliga små kaffedoser vara uppfuckad. Smaken var det dock inget fel på. Tror jag. Men vad vet jag? Jag hade ju min bästa macchiato-upplevelse i Milano. En regnig morgon. För länge sedan ...

A Zen-moment

Och där. I bollhavet. Fann jag mitt inre lugn.

Lådor

Jag tycker ofta att jag är en cool typ. Som inte går och oroar mig för saker i onödan. Min mamma oroar sig för allt. Har alltid gjort så och det har bara blivit värre. Men jag är ju inte hon. Jag är cool som pappa. Tyvärr har det på senare år kommit fram att han oroar sig också. Ganska mycket. Men det är lugnt, två minus gör ju ett plus, eller hur? Alltså är jag en cool typ som inte oroar mig så mycket.

Men det är inte sant. Jag oroar mig för massor av saker. Och när det hopar sig, som nu, tenderar jag att få svårigheter att sortera upp orosmomenten i lådor. En låda för saker att oroa sig för på riktigt, en för saker som löser sig, och en för saker att oroa sig för på riktigt men inte just nu. När det hopar sig hamnar allt i samma låda. Och ska oroas för på en gång. Det kan bli lite jobbigt. Nu skäller barnen på varandra där på nedervåningen. En sak till att lägga i lådan - att de hatar varandra och aldrig kommer att bli så viktiga för varandra som mina syskon är för mig. And who am I kidding? Syskon är det jag oroar mig för allra mest just nu. Suck. Nu ska vi åka till Vällingby och leka. En masse.

Powerlunch

Mattis och jag tog en stärkande promenad bort till Riksdagshuset för en powerlunch. Ibland tycker vi inte att det räcker att vi sitter mitt i Regeringskansliet, det är ju ändå i Riksdagen det händer. Så vi går dit och lunchar och försöker se ut som om vi hör hemma där. Vi var lite disträa båda två, jag funderade på att min dotter enligt dagmamman har en depression och Mattis funderade på hur avgörande kvällens eller morgondagens middag är för hela hans framtid. Så vi satt där. Och funderade. Det var ganska fint.

Planeten, ljuset och kärnan

Vabbar och jobbar lite emellanåt. Tar en paus för att titta på lanseringen av ordförandeskapets logga. M bryr sig inte så mycket. Tycker att Mumin och hattifnattarna bräcker EU-minister Malmströms engagerade presskonferens. Jag gillar henne dock. Hon ger ett intryck av att verkligen brinna för sitt område. I like. Det ska bli spännande, det här ordförandeskapet.

Att hantera motgångar

Jag tror att alla människor förr eller senare utvecklar ganska schyssta strategier för att hantera motgångar. Så även jag. Och min A. Efter en lång och pissig vecka (ska sluta att tjata om det) har vi haft en soft helg med kidsen. Trevligt födelsedagskalas i Uppsala med kusinerna idag. Alla glada och nöjda. Såg fram emot en sushikväll. Då slår lillpojken till med 39.1 i feber. Tjohoo. Genast börjar vab-förhandlingar. Jag förlorar måndagen, får spelet och går ut på promenad. Pratar av mig den värsta ilskan med kloka F. Köper lite choklad på Pressbyrån. Det känns bättre men inte bra. Kommer hem. Blandar två kalla GT med lime. Känns bättre igen. Låt mig vara tydlig nu: jag rekommenderar inte att berusa sig för att hantera alla motgångar i livet. Men för en sådan skitsak som att missa en dag till på Regeringskansliet är en GT och lite choklad faktiskt riktigt bra. Perspektiv är viktigt. Även för en trogen och lojal statstjänsteman, som jag.