Planeten, ljuset och kärnan

Vabbar och jobbar lite emellanåt. Tar en paus för att titta på lanseringen av ordförandeskapets logga. M bryr sig inte så mycket. Tycker att Mumin och hattifnattarna bräcker EU-minister Malmströms engagerade presskonferens. Jag gillar henne dock. Hon ger ett intryck av att verkligen brinna för sitt område. I like. Det ska bli spännande, det här ordförandeskapet.

Att hantera motgångar

Jag tror att alla människor förr eller senare utvecklar ganska schyssta strategier för att hantera motgångar. Så även jag. Och min A. Efter en lång och pissig vecka (ska sluta att tjata om det) har vi haft en soft helg med kidsen. Trevligt födelsedagskalas i Uppsala med kusinerna idag. Alla glada och nöjda. Såg fram emot en sushikväll. Då slår lillpojken till med 39.1 i feber. Tjohoo. Genast börjar vab-förhandlingar. Jag förlorar måndagen, får spelet och går ut på promenad. Pratar av mig den värsta ilskan med kloka F. Köper lite choklad på Pressbyrån. Det känns bättre men inte bra. Kommer hem. Blandar två kalla GT med lime. Känns bättre igen. Låt mig vara tydlig nu: jag rekommenderar inte att berusa sig för att hantera alla motgångar i livet. Men för en sådan skitsak som att missa en dag till på Regeringskansliet är en GT och lite choklad faktiskt riktigt bra. Perspektiv är viktigt. Även för en trogen och lojal statstjänsteman, som jag.

Glad gör de. Mig.

Saker som gör mig glad. Efter en pissvecka känner jag mig manad att skriva ett blogginlägg om det. Det här är mina alldeles egna nyutslagna tulpaner i fönstret. Jag läste en gång om en kvinna som vunnit orimligt mycket pengar på lotteri. Man frågade henne hur hennes liv förändrats. Hon svarade att visst, hon hade rest lite och sådär men det enda hon gjorde som var alldeles nytt och som hon aldrig unnat sig förut var att hon varje vecka köpte sig en stor bukett blommor. Rätt coolt. Det ska jag också börja göra när jag känner att jag inte vet vad jag ska göra med alla överblivna pengar i slutet av månaden.

Kidsen har varit sjuka i veckan och även A fick sig en släng. Veckan har varit full av otrevliga konflikter på jobbet, folk är stressade och mår dåligt och jag hade två ordentliga encounters med olika personer i fredags. Så INTE ett bra sätt att avsluta veckan. Hade dock ett bra möte med mitt favoritprojekt på RK PA Stöd och de var så glada för min insats. Och jag avslutade fredagen med att träna och sedan dricka vin och äta pizza med innebandykungen. Skrattade och deeptalkade. Bra folk att ha i närheten. Är han.

För nära

Idag rånades banken vid Brommaplan. Tre helikoptrar i luften, sirener. Jag var hemma med sjuk L och M var med A på jobbet. Dagmamman hade varit i skogen vid Åkeshov med ungarna precis under rånarjakten och helikoptrarna hade landat på ängen där de brukar ha picknick. Jag är inte den hariga typen. Jag brukar kunna hålla saker ifrån mig. Men idag kom det för nära. De hade hittat flyktbilen i Åkeshov. Hur nära mina kids hade rånarna kunnat vara? Tur med magsjuka att vi var hemma. Man har mjuknat rejält sedan man fick barn. Jag vågade knappt öppna dörren när mamma kom och hälsade på idag. Fan.

At last

Äntligen. Som vi har väntat. Och som de själva säkert väntat! Så ballt att Daniel faktiskt både ser lite bonnig ut och har skön dialekt. Och att Victoria såg så genuint glad ut. Och att Daniel lyckades ducka de flesta frågor om alla uppoffringar han nu får göra. Det är lite skämmigt att gilla de kungliga. Men jag erkänner. I like. Coolast att E skickade ett sms till Daniel under presskonferensen - han svarade inte. Nu hör jag fyrverkerier från Drottningholm. Den kärleken. Ska nog ner och pussa på min sjuke man nu.

And all was at peace

På väg till jobbet genom den lilla skogsdungen. Lagom till sportlovet finns det hur mycket snö som helst och alla barn är glada. Jag gillar duntäckesljudet som blir av snön, man känner sig lite hemlig när man smyger genom skogen på morgonen. Idag blir en bra dag. Så det så. Kanske en förlovning i luften ... ?

Another one bites the dust

Vi har gjort allting rätt. Gett henne bilar och tåg. Hållit henne borta från barbie och prinsessoutfits. Kastat bort barnböcker som befäster könsmaktordningen. Låtit henne ärva alla storebrors blåa, gråa och neutrala kläder. Men. Förgäves. Härom dagen skulle vi köpa hjälmar till ungarna. Vi frågade henne vilken hon ville ha. Hon pekade lyckligt på den grisrosa hjälmen och sa, klart och tydligt, "låsa mamma". Hon är två år gammal. Hon kan inte ens säga "r". Men hon vet vilken färg hon vill ha på hjälmen. Vår son valde en röd. De är söta i pulkabacken, de små guldisarna.

Fredagsmattis

Vi äter lunch på fredagar, jag och Mattis. Vi avhandlar veckans och den kommande helgens viktigheter. Vi dealar om det ena och det andra. Analyserar och slutleder. Det är bra. Jag vill aldrig sluta med det. Idag provade vi ett sunkhak på Regeringsgatan. Kan ha varit the pub formerly known as Hirschenkeller. Men jag vet inte. Det var AC/DC affischer överallt. Och gamla LP-skivor. Mattis blev impad av att jag hade Animalize hemma. Jag blev impad över att han skriver tuffa brev till FN. Vi försökte att inte prata om mina ynka 3% och hans problem med samordningskansliet. Det var en bra lunch. Som vanligt. Trevlig helg Mattis!

Money makes the world go round

Jaha. Då sitter jag här och förbereder mig för lönesamtal med chefen. Läser igenom RK:s lönepolicy och försöker att hitta alla argument som visar på hur begåvad och skicklig jag är. Vilken initiativrik, handlingskraftig och förändringsbenägen statstjänsteman (kvinna?) jag är. Hur enormt mycket jag bidrar till verksamhetens mål med min samarbetsvilja och mitt goda omdöme. Man borde egentligen ha lönesamtal oftare. För att tvingas sätta sig ner och lovebomba sig själv i ett par timmar.

Pengar är kul. Pengar är viktigt. Jag älskar pengar. Och jag är bra på att formulera mig. Vilket ju borde göra att jag går "vinnande" ur samtalet imorgon. Men jag hyser inga illusioner om att mitt liv kommer att förändras på något stort sätt, mer pengs i fickan eller inte. Vi snackar ju inte några revolutionerande höjningar direkt. Men det ska bli spännande att se hur det går. Nicht war?

Bild från http://www.trump.com/, killen som vet hur man handskas med pengar. Eller?

100 inlägg - bullfest?

Sånt här ska man äta på utbildning. Bullar och kakor i massor. För att orka med de sista eftermiddagspassen antar jag. På Klara Sjö där vi var idag bakar de allt fikabröd själva, av ekologiska och närproducerade råvaror. I like.
Idag har vi fått lära oss om arbetet i Kommissionen, Parlamentet och Rådet. Hands on av personer som faktiskt jobbat där. Det var intressant att få hela bilden av hur EU-arbetet faktiskt fungerar. Eller inte fungerar. Processerna är oändligt långa och innan alla instanser tyckt till om bredden på trappstegar har ett halvår gått. Lätt. Fortfarande känns det som att det främsta argumentet för att vara med i EU är att det är bättre att vara med än att inte vara med. Vilket i och för sig är ett bra argument. Ingen av föreläsarna framförde något annat som jag tog fasta på. Jag tror på EU-samarbetet. Jag tror att det kommer att ta en generation till eller två för att effektivisera det och sluta gräva ner sig i detaljer. Men jag tror att det kommer att bli bra. Och med de orden avslutar jag mitt 100:ade inlägg i bloggen!

Du ska va president

Jag är på utbildning om EU. Idag har jag lärt mig varför fransmännen vägrar att ge med sig angående tyskarnas antal röster i rådet. Eller var det parlamentet? Kanske något mer fastnar imorgon. Jag är väldigt dålig på EU. Men nu ska jag bli bättre. Snart ska lilla Sverige vara ordförande. Det är jättespännande! I can't wait. Presidency de l'union Europe, here I come!

It was a good day

Men egentligen gillar jag faktiskt alla hjärtans dag. Inte den kommersiella köp-rosor-och-choklad-och-helst-fina-underkläder-hysterin men jag gillar att bli påmind om att göra något speciellt för sin kärlek. Alltså. Jag vet att man borde hitta de små stunderna i vardagen, och det gör jag också, men jag tycker ändå att det är lite mysigt. Jag har blivit ordentligt uppvaktad. Jag fick ett fantastiskt pappershjärta som M gjort hos dagmamman och fina presenter från min man. Jag ska laga mysmiddag ikväll som vi ska äta när kidsen sover och dricka champagne till. Sen ska vi dansa tryckare framför öppna spisen. Så det så. I HEART YOU ALL!

PK och pys

Presskonferens i centralposthuset, 17:15 torsdag kväll. Maud Olofsson hade bjudit in oppositionspartierna på samtal. Maria Wetterstrand stannade kvar och höll en "spontan" presskonferens i entrén på jobbet efteråt, åtföljd av div demonstranter från Greenpeace utanför. Kanske inte det bästa valet av lokal för att få fram sina budskap. Det är dunkelt och ekar ordentligt i vår entréhall på eftermiddagarna när mörkret lagt sig. TV-snubbarna fick trycka upp kamerorna i ansiktet på Maria och hennes entourage och hur det lät kan jag bara föreställa mig. Jag såg inget av det på nyheterna eftersom jag, Tobias och Stina gick till Belgo och pyste (pös?). Det var välbehövligt, lättande och mycket, mycket trevligt. Så trevligt att de nu faktiskt får adressen till bloggen. Välkomna hit. Gräv nu ner er i mina fantastiska historier om brudklänningar, luftvärmepumpar och fredagsdrinkar. Och Stina, det finns ett inlägg om Cityakuten också, om du bläddrar riktigt långt ner ...

I'm loving angels instead

En riktigt dålig start på dagen. Lova skriker i panik över att jag ska gå till jobbet. Matlådan läcker i väskan. H måste vabba och jag har massor att göra som nu inte blir gjort. Sura mail i inkorgarna och inställd morgonfika. Då kommer S. Med en chokladbit. Till mig. Fatta vilka kollegor jag har som lyser upp min dag. Nu ska jag ta tag i den. Dagen alltså. Chokladbiten har jag redan ätit upp.

Vuxligheter

A sitter och går igenom alla våra försäkringar. Nu när banken har ett hus som de så snällt låter oss bo i är det ju bra att vara försäkrad. Vi snackar millions. Kommer nog ändå fram till att det bästa är att låta Max Mathisen ta hand om alltihopa åt oss. Det är för krångligt. Jag tror att man blir blåst hur man än gör. I dessa situationer känner jag mig så ovuxen. Å ena sidan tycker jag att det är lite pinsamt att jag inte kan mer, att jag inte orkar engagera mig, att jag "låter" A ta hand om allt som har med pengar att göra. Å andra sidan inser jag att det är ren självbevarelsedrift. Jag är värdelös med siffror. Ännu mer värdelös med pengar. Jag hade ett Mastercard en gång som vi fan fick klippa efter bara ett par månader. Jag kunder inte hantera det. Nä, tackålov att man är gift med en bankdirektörsson. Snygg är han också... Och trevlig. A real keeper.