Satt på bussen bakom två sexton- sjuttonåringar. Han och hon. Han hade dumpat henne. Hon var så ledsen. Hon grät inte men hon visade med hela sig hur ledsen, sviken och sårad hon kände sig. Han var nog kanske också ledsen. När han gick av sa han "jag tycker fortfarande om dig" och pussade henne i pannan. Hon böjde ner huvudet och stirrade in i sin mobiltelefon.
Jag fick kväva impulsen att lägga armen runt henne och trösta. Att säga att hon tyvärr kommer att bli dumpad fler gånger. Och att hon själv kommer att dumpa nån gång eller så. Och att tonåren är full av assholes som är osäkra, behöver bekräftelse eller bara vill ligga. Det är så skönt att de tiderna är över. När jag blev dumpad som tonåring lyssnade jag på musik. Dwellade i kärlekssånger, skrev ner texterna och läste dem om igen. Grinade så ögonen sved. Tyckte ordentligt synd om mig själv. Och det hjälpte faktiskt. Så, här tjejen. Det kommer att bli bra. Snart.
No I don't believe you
When you say don't come around here no more
I won't remind you, you said we wouldn't be apart
No I don't believe you
When you say you don't need me anymore
So don't pretend to not love me at all