När allt omkring försvinner

Liten sjuk. Tillbringade natten med Lo på Astrid Lindgrens barnsjukhus. En elak magsjuka som krävde dropp. Ingenting allvarligt egentligen, men om vi inte faktiskt åkt in med henne hade det snabbt kunnat gå illa. När de satte infarten för droppet reagerade hon inte ens. Bara låg där. Blek och halvsovandes. När sånt här händer blir livet väldigt enkelt. Jag är bara mamma. Min enda uppgift är att vara mamma. Att hjälpa och skydda mina barn. Ingenting annat betyder nånting under den tiden. Så är det faktiskt. Och ibland är det bra att bli påmind om det - hur grymt det än kan kännas där och då. Hon är ok idag. Just nu skäller hon ut sin storebror. För ungefär 48:e gången idag.

Mina dagar på kansliet

Min vardag på jobbet. Sällan flashig. Mest möten, jobbjobb, fix och grejs som någonstans i slutändan ger ett yttepyttelitet bidrag till att statsapparaten fungerar. Så ibland behöver jag påminna mig själv om att jag faktiskt befinner mig i maktens korridorer.

På större bilden, statsbesök från Brasilien häromdagen, hela Rosenbadsparken var avspärrad. Reinfeldt och Barrosso träffade da Silva och pratade miljö. Coolt. Och idag åt jag och Mattis lunch i Rosenbad. Pannkakor. Tog bilden på oss mot en spegel som jag länge trodde var en sån förstoringsspegel. När jag var höggravid vankade jag förbi där då och då och tänkte, jeeeezus vad mycket större man ser ut i den där himla spegeln. Nu har jag insett att den är fullt normal och att det var jag som vägde 30 kg mer än vanligt.

På vägen ut i solen hoppade vi in i pressrummet där Calle höll på att förbereda för Kommun- och finansmarknadsministerns pressträff. Exciting. Jag ser fram emot nästan varje dag på jobbet. Idag var inte någon bra dag. Och imorgon ska jag vabba. Måndag. Får det bli.

Hallelujah

På tisdagkvällar sjunger jag numera. Tillsammans med den duktiga kören Take a note. Det är helt otroligt vad det gör för mig. Jag får världens energi av det och det är så roligt att sjunga. Kören är superproffsig och jag försöker att hänga med så gott jag kan. Igårkväll sjöng vi Halleluja. Jag hade gåshud och lite tårar i ögonen. Klicka på bilden ovan och börja er dag med den idag. Så blir det en bra dag.

Mer om Take a Note, världens bästa kör

Fredag

När vi var barnlösa drack vi gin & tonic på fredagarna. Ibland hemma. Ibland på nån flashig bar. Men alltid gin & tonic. Det var vår fredagsdrink. En klassiker. En Svenssondrink. En trotjänare. Ett bra sätt att sluta veckan på. Nu blir det inte varje fredag. Men nästan. Fortfarande nr 1 på min lista. Den är bra mot malaria också. Har jag hört.

Och, inspirerad av fantastiska Mirre, bloggen är oktober-rosa. Du inspirerar på många sätt. Hoppas att saker blir enklare för dig snart. Det är du verkligen värd.

Glass till lunch

Lunch med lillebror på buffén på Kulturhuset. Efter ganska mycket mat var vi ju ändå tvungna att avsluta med varsin stor portion glass. Som vi inte hade några problem att äta upp. Glass finns det alltid plats för.

Touchstones

I torsdags var jag med M och F på Grodan. Två tjejer i ett gäng kompisar jag känt i hela mitt liv. De vet allt om mig. Jag vet allt om dem. De minns saker jag glömt, saker jag minns men låtsas ha glömt och saker jag borde ha glömt. Jag är trygg och stark med dem. Väldigt skönt att vara med folk man vet var man har. Ibland blir jag förvånad över hur folk i min omgivning beter sig. Inte mina girls. De är mina klippor. Bra att ha i närheten alltid.

Grodan är bra. God mat. Sämre service. Men det är ok. Musslor och vitt vin blev det för tjejerna. Beredskapsmobilen och vatten för mig. En lojal departementssekreterare är on call 24/7. Men bara fyra veckor om året. Då kan man hålla sig nykter. Jag fixar det, till skillnad från somliga andra.

El presidente

Sverige är ordförande i EU.

SVERIGE ÄR ORDFÖRANDE I EU!

Hallå?

(Bill är med på bilden för ingen strajkar en pås som han)

Fredagsmys

Fredagsfika på Information Rosenbad. Idag hade A och K tänt värmeljus. Väldigt mysigt. Gillar våra fikastunder. Och mina kollegor. Och mitt jobb. Men det ska bli skönt med helg. Den här veckan har varit väldigt jobbig på många olika sätt och jag hoppas att det blir bättre snart. I helgen ska jag vila och tänka så lite som möjligt. Kolla på Vita huset, vi är inne på säsong 2 nu. Mysa med kidsen. Gå på fest. Ha femårskalas. Umgås med människor som bryr sig om mig och gör mig stark. Sånt är bra. Trevlig helg alla!

Busted

På väg till ännu ett pandemimöte bestämde Bill sig för att bryta sig in i ledningsfordonet som stod parkerat utanför jobbet. Det gick inte så bra. Bill är inte sden våldsamma typen. Undrar om han ens åkt polisbil av "den" anledningen. Har du det Bill?

Take a note

Erik och jag tillbringar kvällen i Hägerstensåsens medborgarhus. Full aktivitet pågår. Dans i ena rummet, schack i nästa. Mycket sång och många körer. Bakom den här dörren sjunger någon Have you ever seen the rain med väldigt mycket inlevelse. Jag och Erik sjöng just Like a Prayer med moves och allt. Nu: Flashdance.

Sista dagen

Tillbringade lördagen i Drottningholms slottspark med Fia och alla kidsen. Klarade en nykterhetskontroll på vägen. Fikade och låg på rygg och solade. Skönt att barnen är så stora att man inte behöver springa efter dem. Pratade objudna gäster, flingar, äktenskapsbliss och kids. Det kändes som sommarens sista dag.

På väg hem fick jag ett sms med en bild på en alldeles nyfödd pojke. Bättre än så blir det inte.

Ställningstaganden

Idag hade vi workshop om internkommunikation. Superintressant. Vi inledde med en fråga man bör ställa sig varje dag egentligen. Och alldeles för sällan gör. Jag hann vara med i två timmar innan jag kidnappades till ett vaccinmöte. Spännande det också. Just idag är jag glad över att inte sitta i beslutsfattarposition. Det kan inte vara så lätt alltid.

Fem

För fem år sedan. En liten, liten kille kom till oss. Lite över ett kilo tung och 34 cm lång. En sjuk liten kille med lungor som inte var färdiga för att andas med riktigt själv. Omgiven av världens bästa läkare och sjuksköterskor som gjorde allt för att han skulle få de bästa chanserna att stanna hos oss. Och två väldigt förvirrade, oroliga nyblivna föräldrar som gjorde så gott vi kunde för att känna oss som mamma och pappa.
I morse. En stor kille med lite svårt att sova längre än till klockan 6. Så nyfiken på sin födelsedag och vad som skulle hända. Som hoppar i hela kroppen av glädje när han ser sparkcykeln vi köpt åt honom. Tröstar sin lillasyster genom att låna ut sin nya ficklampa. Som säger "tänk mamma att jag är fem år". Och två väldigt lyckliga om än fortfarande lite förvirrade och oroliga föräldrar. Som faktiskt inte vet vad han väger eller hur lång han är på exakten längre. Time heals all. Max, du är vårt mirakel. Grattis på din femårsdag.

Gissa vem som stör

Vi sitter i kontorslandskap. I ett rum med 12 personer. Längs ena väggen finns mindre kontorsrum. Bebodda av cheferna. Vi håller oss i storrummet. Jag pratar mycket, högt och ofta. Ändå är jag en av dem som har lite svårt med storrum. Jag är så nyfiken och vill lyssna på allt och blir lätt störd när folk pratar. När de försöker sänka rösten för att inte störa blir jag ännu mer nyfiken. Naturligtvis.

Anyway. För länge sedan föreslog jag att vi skulle ha någon typ av flagga på våra skärmar för att signalera "stängd dörr". Funkade ganska bra på min förra arbetsplats. Så häromdagen kom L och delade ut lappar. Det ser lite roligt ut. Och gissa tre gånger om jag störde Stephanie direkt. ÄVEN FAST HON HADE LAPPEN UPPE? Den som sa det han var det, eller hur? : )

Blommor

Lunchpromenad via Sergels torg. De har en liten blomstermarknad där. Ganska fint faktiskt.