La Luna

Min kompis Niki är konstnär och tar bl a fantastiska bilder på månen. I oktober ska jag och M åka till Bryssel, då brukar vi bjuda hem oss själva till henne och fika lite. Titta på hennes fina verk och diskutera en massa kloka saker. En sen septemberkväll i skärgården försökte jag ta nån typ av halvartsig bild på månen med en sunkig mobilkamera. Oh well Niki. Mig kommer du i alla fall inte behöva ha konkurrens av. I'll keep my day job.

Se Nikis fantastiska artwork på http://www.nikidaun.com

Och. Det är höst. Jag bytte färg på bloggen.

Together again

Det ser så rätt ut. T och S tillsammans igen. Middag hos T i Långbro med H och A också. Very nice. Jag kan inte vänja mig vid att vi splittats upp. Men bara vi sjunger together again tillsammans då och då ska det nog gå bra. Det är en feelgood-låt. Everywhere I go, every smile I see, I know you are there, smiling back at me...

City 07:01

Ibland åker jag astidigt till jobbet. Gillar att gå den korta biten från tunnelbanan ner till jobbet och se staden vakna. Klarabergsgatan är helt tom så när som på ett gäng bussar som inte riktigt vaknat än. Det är väldigt mycket nu. Det är skönt att börja dagen tidigt. Ikväll ska jag på audition. Håll tummarna.

Regn, möten, regn, möten

Det regnar. Det känns som höst. Och mötena avlöser varandra. I morse intern avstämning med T och M om hur vi bäst samordnar vårt arbete på enheten. Sen redaktörsgruppen och EU-interninfo. Sist press/infogruppen om den nya influensan som väntas dra igång här under hösten. Regn och kallt brukar i alla fall vara ett säkert tecken på att mitt vabbande snart kommer igång också. Jag ser ändå fram emot hösten, det är min bästa årstid. Gillar att kura hemma och göra så lite som möjligt med den bästa ursäkten att det är så dåligt väder. Hellre det än att sitta långbänk i SBKH:s situationroom. Även om de har cool digitalkarta.

The west wing

Hur har jag missat Vita huset? Jag är ju statstjänstenörd? Och USA-nörd? Nu är vi i allafall snart igenom halva första säsongen. Stabschefer, pressekreterare och talskrivare. Så himla coolt. Jag tror att jag har en crush på Rob Lowe för andra gången i livet. Höstens TV-kvällar är intecknade. Fattar inte att jag aldrig såg det när det gick på TV. Well, jag hade väl annat för mig. Det har jag inte nu. Bild på A från the actual white house. Back in the day. När vi reste runt och nördade oss.

Losing you

Folk kommer och går. På jobbet har omsättningen varit hyfsat ok ett tag men nu börjar folk att röra på sig. De drar till Bryssel, de lockas av Statsrådsberedning och ordförandeskap, de främjar folk i fjärran land, vikariat blir inte förlängda som de borde och vissa kommer bara tillbaka efter sommaren och är annorlunda. Jag är en blödig typ som inte gillar när folk går. Eller när folk förändras. Jag vill att allt ska vara tråkvanligt och konstant.

Idag sa vi hejdå till Sven. Det är väldigt sorgligt. Bilden är från en tidig morgon på Sheraton i våras. Han ser så cool ut. Det är han också. Jag kommer att sakna honom. Vi jobbar väldigt bra ihop. Hoppas att vi kan sjunga en sång eller två tillsammans i höst även om du lämnat oss för större och bättre uppdrag. Ni andra, ni vet vilka ni är. Hejdå och ha det så bra. Jag ska vara stark.

Läskeblask

Vätskepaus i Småland. Vi köper varsin smörgås och dricka. Svärfar köper en Loranga. Jag visste inte ens att de fanns längre. Men de finns. I Småland i alla fall. Kollade inte efter Trocadero, men det fanns säkert också.

Working girls

Jag, A och H sitter i caféet och planerar hösten. Jag förklarar innebörden av ett förvirrat mail jag skrev till dem igår. A undrar lite om gamla surdegar. H har vant sig vid att skälla på barn hela sommaren och är väldigt tydlig mot oss också. Vi pratar lite om ledarskapet. Men bara lite. Mest är det trevligt att vara tillbaka alla tre tillsammans igen.

Hounds and horses

Hos kidsens dagmamma bor nu ett helt gäng hundvalpar. 7 veckor gamla. Så gossiga. Nästan så man tror att man vill ha en. Jag satt med de små hundisarna i famnen ett långt tag. De var mjuka och luktade ren bomull. De nafsade mig i håret och slickade mig på kinden. De fick mig att le och till och med skratta lite. Det behövde jag. Bebisar är helande att ha i närheten. Dogs or not.

I lördags åkte vi till Blackstad utanför Västervik där jag fick träffa Lambada och hans kompisar. Jag är inte direkt rädd för hästar men känner mig lite osäker i deras sällskap. Och den här hästen var stor. STOR. Men så snäll (sa hans ägarinna i alla fall). Tur att A tog ett kort, annars hade jag knappt trott på det själv. Det var min helg. Ikväll blir det soffan med Tobey McGuire och George Clooney och Brad Pitt på TV.

På taket

Jag och Stephanie sitter på taket och fikar. Hon har just kommit tillbaka från ett års föräldraledighet och vi har saknat henne. Nu är allt bra igen. Hon ser väldigt allvarlig ut. Men det är hon inte. Hon skrattar mycket och högt. Mer än jag. Vi ska ha ROLIGT i höst. Japp. Hela hösten. Roligt. Ska det vara.

Fikasällskap

Tillbaka i Centralposthuset. Min man kom förbi och tog en kaffe med mig på den tomma cafégården. Kaffet på Microsoft är godare. De har en egen barista som fixar åt dem. Vi har sunkiga billiga kaffemaskiner. Som kostar mindre skattepengar än en flashig barista. Det är olika på olika byggen.

On the beat goes

Fia, Malin och jag. På väg till Ullevi.

Sista helgen på semestern. Makalös avslutning med Madonnakonsert på Ullevi. Nya Ullevi. Alltså, inte nya gamla Ullevi utan gamla nya Ullevi. Hänger ni med? Det gjorde inte jag heller. Som tur var fick vi bo hos Fias pappa Bosse i Örgryte, på gångavstånd från allt vi behövde nå (vilket alltså var gamla nya Ullevi och baren på Park Aveny). Konserten var magisk och sällskapet det bästa. Fia, Anders, Malin, Sven och Emilia. Stor kram till er och tack för en underbar helg. Hur jag ska kunna gå till jobbet imorgon, I don't know.

Roadtrip

Vi är på väg till Göteborg. 4 minutes i bilstereon. Betydligt längre kvar för oss att åka men det känns ok. Sista resan den här semestern. Och fullt troligt den bästa.

Äntligen

Nu är det dags. Årets första. Men inte sista. Vi är hos Mats och Karin på Sandudden. Favoritkräftsällskap.

Perspektiv

Efter några dagar hemma med magsjuka vågar vi oss ut i solen igen. Vi sitter på Kärsön och pratar om livet. Våra badkrukor håller sig i strandkanten. När de var bebisar tjatade folk på oss att vi måste ta dem på babysim, annars skulle de bli rädda för vatten. Jag vet inte. Men jag tycker att det är ganska skönt att de håller sig borta från vatten. Krukor or not.