You are not alone

Sommaren 1988. Vi hade just gått ut nian. Jag, Anna, Fia och Rebecka satt på tåget ner till Göteborg för att se Michael Jackson uppträda på Eriksberg. För mig var det början på en MJ-era som aldrig riktigt tog slut. Vi lyssnade bara på Michael den sommaren. Kunde allt om honom. Läste allt vi fick tag på (vilket inte var så mycket då, pre-internet). Innan Madonna tog över helt var vi MJ-frälsta.

I morse när jag hörde, tog jag upp mobilen och skrev ett sms till tjejerna. Inte förrän nu på förmiddagen slog det mig - jag har dem fortfarande i närheten. Så nära att min första tanke är på dem och vår resa till Göteborg den där sommaren. Så nära att jag faktiskt har alla deras telefonnummer tillgängliga och så nära att jag inte tvekar att sms:a till dem, trots att klockan är väldigt tidigt på morgonen. Girls, jag är inget utan er. Tack för att ni finns i mitt liv. You rock my world.

(Bild från http://www.n24.de/)

Sommarfavvisar

På taket med Hillevi och Mattis. Vi pratar lite skit och har gömt oss. För tre år sedan började vi i RK ungefär samtidigt. Kände oss lite ensamma och nya och höll ihop ganska ordentligt. jag var jättegravid. Mattis brukade titta förfärat på mig när jag åt, jag lastade in fler pannkakor än vad som var rimligt på lunchen. Sen gick vi runt kvarteret (Rosenbad) som inte är jättestort men det kunde ta ett tag. Hillevi och jag jobbade på så gott vi kunde med våra nya arbetsuppgifter och kollegor. Det var en förvirrande men mysig tid. Vi måste hålla ihop mer även nu. Bra kompisar ska man ha runt sig jämt. Nu ska Hillevi bjuda på glass i köket. I like.

Tillgänglig

Jag och min trevliga kollega B på PA Stöd sitter och går igenom informationen om egenrapporteringen på Insidan. Jag har mina tre telefoner med mig. Ring mig om det är nåt!

The serenity prayer

Det här med att fatta beslut och vara konsekvent. Ta alla konsekvenser av de beslut man fattar. Och veta när man ska riva upp ett beslut. Inte helt lätt. Jag velar om allt. Håller mig aldrig till regler. Bestämmer mig för en sak och sedan gör jag just tvärtom. Allt en del av min charm. Det visar sig på högt och på lågt. Jag kan aldrig välja en pizza. Provar sällan nån ny frisyr, annorlunda kläder eller sminkar mig. Lyssnar fortfarande på samma musik som för 10 år sedan.

Oh well. Det får mig att tänka på the serenity prayer. Ett desperat rop på hjälp i förvirringen. Ett "led mig!" i vår föränderliga tillvaro. Det är inte så allvarligt med mig egentligen. Men jag är, och kommer nog alltid att vara, en riktig velpotta. Nu ska vi gå på McD med kidsen. Big Mac eller MacFeast, det är frågan ...

(Give me the power to accept the things I cannot change, courage to change the things I can and the wisdom to know the difference - the serenity prayer. Bild på Robbie. Han har sin serenity prayer tatuerad. Men av andra orsaker)

Bliss

Anders och kidsen åkte till landet igår em och jag fick en ensam helkväll. Tog ett långt bad och låg sedan i soffan och läste och halvsov. Njöt av lugnet och tystnaden och längtade lite efter dem. Idag på morgonen tog jag bussen ut. Nu sitter jag på verandan och njuter av kaffe och hembakad sockerkaka. Barnen leker. Fåglarna kvittrar. Och solen skiner, det gör den alltid i skärgården.

Idag är en riktigt bra dag. Jag är så tacksam att vi får tillbringa ännu en sommar på underbara Ingarö. I sommar ska vi se om Max vill lära sig att simma. Och om Lova vill sluta med blöja. Vi kommer att sitta många kvällar i värmen och se ut över insjön. Dricka rosévin och mysa. Bara vara. Väldigt underskattat. Jag ser fram emot det.

Calle Cool

Idag har vi haft utbildning i Polopoly för oss som ska ha beredskap i sommar. Calle klev in, hämtade en lathund och meddelade att detta kunde han redan. Begav sig sedan upp till plan 6 igen och såg väldigt cool ut. Han är cool. Igår skällde jag på honom fast jag egentligen var sur på Lotus Notes (vilket är material till ett helt eget inlägg ... hrm) och idag hade jag ångest och bad om ursäkt. Varpå Calle meddelade - på sitt evigt coola sätt - att "äh, sånt rinner av mig direkt".
SÅ COOL.
En av de roligaste kollegorna jag har är han, coole Calle. Och hans komiska timing är fantastisk. Om han inte varit vår informatörsstjärna här hade han garanterat varit komiker på heltid. Och tjänat bra med dollars på det. Men jag är glad att han är här. Han lyser upp min dag. Och det behövdes idag. Välkommen hit Calle. Have fun - det har jag.

Do one, teach one, kill one

Efter 15 år är det dags att ta farväl ikväll.

Ikväll är det dags att ta farväl efter 15 år.

Det är dags att ta farväl efter 15 år ikväll.

Jag är så upprörd att jag inte vet hur jag ska bygga en mening.

Och hur ska jag bygga meningen med måndagar efter ikväll?

Well. Jag har skrattat och gråtit och lidit och våndats och vridit och vänt mig. Längtat till måndagar. Hört telefonen ringa i samma stund som ett avsnitt slutar för att någon behöver prata av sig, oftast lillebror. Citerat klassiska repliker. Svurit över att TV3 inte kan göra trailers utan att sabba hela avsnitt. Och levt mitt liv i tryggheten att, varje måndag återvänder jag till County General. Men nu är det slut. Hejdå Cityakuten. Tack för allt. You set the tone.

Allt om Cityakuten på http://www.nbc.com/ER/

Regn skapar kreativa barn

Det regnar. Vi tar kidsen till rum för barn på Kulturhuset. Ett av världens bästa ställen för barn. Böcker och roliga leksaker överallt. Snälla människor med allt tålamod i världen som tar sig tid att visa och förklara och inte blir störda av skrik eller outtömliga frågor. L tröttnade på alla aktiviteter vi serverade henne och bestämde sig för att vara kreativ när vi tittade bort. Inte världens katastrof, jag vet. Men, suck.

Got soul

Fredagsmiddag hemma hos coola A och M, Alltid lika trevligt, alltid lika sent. Lillkillen somnar på vardagsrumsmattan. Lo håller sig vaken, jag fattar inte hur. Kidsen leker bra tillsammans och vi får dricka vin och spela TP i lugn och ro. A brillierar i sin hemliga talang och serverar en makalös cheesecake. M brillierar i sin inte lika hemliga talang och DJ:ar så vi har disco. Bra avslutning på ännu en hysterisk vecka.

Är det kris nu?

Vi övar kris i Sheratonbunkern. Det enda stället i Stockholm utan mobiltäckning. Det skapade vissa problem, särskilt för pressekreterarna som såg en aning panikslagna ut när deras mobiltelefoner slutade att fungera. Hade också en del problem med mobila internetuppkopplingar, men efter att 5 olika tekniker knappat på datorerna och dragit TP-kablar och 3G-routrar så fick vi igång det. Vi lekte ministermöte, vattenförgiftning och internationella kriser. Mycket spännande. Vid ett tillfälle var jag tvungen att fråga H om hon verkligen skulle på toaletten eller om det var en del i övningen. Tror att jag ev tog det på lite för stort allvar. Men det var roligt. Vi drack ett glas vin efteråt och diskuterade lite tråkigheter som är under uppsegling. Suck. Nu får det snart bli sommar så att man kan koppla bort lite. I höst ska jag vara positiv. Varje dag. Jaa haaaaaa det ska jag!

Skiftbyte

Lilla dottern är snorig och tjurig och vi vill inte utsätta dagmamman för henne idag. Rättvist ska det vara så vi delar på vab-dagen. Jag hade workshop på förmiddagen och åkte sedan hem för lunch så att A fick kasta sig över alla spännande case på jobbet. Snabb avstämning innan på läget. Förhoppningsvis är hon kry tills imorgon. Jag ägnar eftermiddagen åt att vika hur mycket tvätt som helst. Den sysslan skulle jag mer än gärna leja ut. Det går åt så mycket kläder här att det är löjligt.

Black is the new black

K, C och S på workshop om införande av beredskap på jobbet. Vi diskuterar FA C BER, KSC, TIB, CIB och BFAC. Vi vrider och vänder på jour, beredskap, flextimmar, dygnsvila och krisscenarier (scenarios?). Lär oss massor av nya förkortningar och coola begrepp. Tur att vi har proffs som vägleder oss i röran. Det ska nog bli bra det här också. Bara vi klär oss likadant ska vi nog fixa det.

Robin eller Rubens?

Jag gillar inte sport egentligen. Jag hoppar gärna över landskampen i fotboll ikväll och jag hänger inte med i OS (jo, kanske lite). Jag bävar lite för att kidsen ska bli superengagerade i ngn sport så att jag måste skjutsa ett gäng på lördagsmorgnarna till någon kall ishall. Men ibland rycks jag med. Formel 1 tittar jag gärna på. När jag träffade A var han riktigt smart. Han älskar motorsport och när vi insåg att vi skulle leva ihop var han ju tvungen att få mig att sanktionera tvåtimmarslopp på söndagarna. Så han berättade för mig. Om all glamour, om alla pengar, om alla kändisar och vem som hade haft ihop det med vilken supermodell. Inte om transmissioner, pitstoptider eller supermjuka gummiblandningar och annan däcksproblematik. Jag var ju helt såld på honom så jag föll för det. På senare år har det blivit lite mindre F1 på söndagarna men imorgon ska vi kolla. Problemet är att det krockar med finalen i franska öppna. Federer mot Söderling. What to choose?

Och det, mina vänner, var dagens I-landsproblem. Bilder från http://www.formula1.com/ och http://statis.iitalehti.fi/.

Glory days

På väg hem i natten på övre Ö. Vi diggar bossen som underhåller den betalande publiken på stadion. Hörs faktiskt väldigt bra på tysta Riddargatan. Vi hör Glory days och twist and shout och antar att Bruce är inne på extranumren. Jag önskar att jag var där. T är ganska nöjd. Vi letar efter tunnelbanan i det strilande regnet. Och har det ganska bra.

Internkommunikation yeah!

Och det här är varför jag älskar Facebook. Man får reda på allt som chefen inte kan informera om på ett tydligt sätt. Jonna, jag förlåter dig. Vi är alla bara brickor i spelet. Jag är glad för din skull. Jag tycker inte att du är en svikare som stannar i Brux över ordförandeskapet. Jag unnar dig det. Du är bäst Jonna. Go get them Belgians!