Anti-insomnia

Snabb flight. Skakig landning. Tomt pa planet. Sa skont att slippa springa efter kids och bara sitta och lasa bocker, losa sudoku, ata mat (varm mat) och bli ompysslad. Hamtad pa Newark av snalla syster. Installerad i liten etta pa 20:e vaningen. Shopping pa Organic foodstore, druckit en Starbucks och en Corona, lite vin. Nu American Idol och forsoka halla sig vaken en timme till. Kanske. Life is good. Puss alla!

Feber

Jag packar. Ska bara ha en enda väska. Full av bara mina saker. Och en liten väska som handbagage. Med bara mina saker. När vi reser, om det är till landet eller till Thailand, om vi ska vara borta två dagar eller två veckor, har vi loads and loads av stuff med oss. Blöjor, mediciner, wipes, böcker, leksaker, ombyten, fler ombyten, mutor, gosedjur och grejer i all oändlighet. Så skönt att bara packa till mig. Det tar en halvtimme. Eller kanske en timme. Snart är jag klar. Då ska vi dricka champagne. Det är nog bra för min resfeber. Jag är redo för Manhattan.

Dislikes and likes

Vad jag inte gillar med huset. Att städa trapporna. Det är långsamt och meckigt. Massor av små vrår man inte kommer åt. Inte för att vi är sådar superstädliga av oss - det är ofta ganska skitigt här. Vi har flera gånger pratat om att leja ut städningen till proffs men det har inte blivit. Jag städade hela påskafton. Det var ganska fridsamt eftersom resten av familjen var på Ingarö. Men det var också dödstråkigt.

Vad jag gillar med att bo i huset. Att grilla. Vi ska grilla varje dag nu. Vi ska vara bäst i området på det. Japp. Premiär på annandag påsk.

All I ever wanted

Carina har fått ett stort STORT påskägg. Det var allt hon ville ha när hon var liten. Men hon fick det aldrig. Nu har hon fått det. Hennes liv är komplett. Som tur är har hon oss som kan hjälpa henne att äta upp allt. Glad påsk och välkommen till bloggen Carina!

Dokumentmos

Här sitter A-M och mosar ett dokument om mallar. A-M är lugn och smart och har alltid en hjälpande hand och ett lugnande ord. Hon är klok som en uggla och en av de kollegor som har mest erfarenhet av RK. Tyvärr har hon lämnat oss på Info Rosenbad för flashigare uppdrag i Ordförandeskapskarusellen. Får se om hon någonsin kommer tillbaka. Tur att hon dyker upp då och då och hjälper mig ur knipor!

Stina - en gerillarörelse

Fantastiskt driftiga Stina har lyckats lobba in en Nespressomaskin i vårt lilla kök. Nu slipper vi, som är med, den vidriga sörjan som övriga RK-medarbetare behöver utsätta sig själva för. Kaffet i automaterna här är verkligen vidrigt. Av någon anledning lyckades jag få i mig det när jag var gravid - men ända sedan jag kom tillbaka har jag inte kunnat förmå mig. På fredag upphör min detox. Så på tisdag ska jag njuta av små underbara, underbara espressodoser. Sen blir det Dean & Delucakaffe i en vecka. Helt ok det också.

Min helg i kalorier

I förra veckan bestämde jag mig för att försöka gå upp minst två kilo till efter påsk. Jag började denna helg med en underbar (om jag får säga det själv) rabarberpaj med massor av vaniljsås. Idag, söndag, bjöds vi på makalösa muffins hemma hos H med familj. Barnen lekte och vi åt. Jag bröt min detox ganska rejält och unnade mig en Nespresso, gudomligt gott! Alltid trevligt hemma hos H i Trollbäcken. Fattar inte hur hon orkar fixa så fina muffins, hon är en riktig supervärdinna. Ännu en sak jag kan lära mig av henne.

Jag mallar mig

När min son såg detta hus första gången stannade han upp och sa: Mamma - ett slott! Han har flera gånger frågat mig om kungen bor där. Numera vet han att det bara är mammas jobb. Men jag är faktiskt mallig över att få jobba i det här fina huset. Många tyckte nog att det var flashigare att sitta i Rosenbad men jag gillar cph. Jag gillar att springa på Maud i hissen och fika i cafégården. Att allt är nyrenoverat och fint. Att några av mina favvekollegor från andra delar av FA och departementen också sitter där. Så jag mallar mig. Ja, hjärtat, det är ett slott.

Mysfika på Espressohouse med redaktörskollergorna A och H fick nästan avsluta fredagen. Våra "problem" ska lösas, det är vi alla inställda på. Nästa vecka är jag helt ensam då H drar till Frankrike och A åker skidor. Det är de värda. Men det är ohyggligt synd om mig.

Premiär

Smörgåslunch på trappan bredvid Sagerska. Varmt och skönt. Hade suttit bra med en glass efteråt men det får bli nästa gång. Hade suttit ännu bättre med ett glas kallt vitt vin - men jag är mitt i min detox och ska inte dricka någon alkohol förrän på långfredagen (tur att den är lång). Nu är det snart helg igen. Även om denna vecka varit väldigt rolig och bra på många sätt ska det bli skönt med helg. Kanske premiärgrillar vi lite också.

Life finds a way

Lilla L och jag bestämde oss för att hjälpa våren lite på traven genom att hacka sönder ismassorna i trädgården. L har varit magsjuk och väldigt medtagen i ett par dagar men idag ser det ut att vända. Jag känner mig dock inte helt kry ... men hoppas att det går över. Idag är det varmt och skönt, våren är verkligen på väg. Det känns nästan som att livet återvänder. I vår och sommar ska vi ta tag i vår gyttjepöl till gräsmatta. Jag vill plantera massor av blommor och tomater. Och brytbönor. Ska hitta på ett fiffigt sätt att odla på så att rådjuren inte kommer åt dem. Nu ska jag jobba lite medan snälla mormor tar hand om kidsen. It's a good day.

Lågkonjunktur hello?

Husvisning hos grannarna. Det har varit spanare här i veckor. De har kört sina stora stadsjeepar förbi vår lilla gata och tittat in på grannarnas tomt. Smygit i buskarna med mobilkameror. Ogenerat ställt sig och tittat in bakom häcken för att se om tomten klarar deras krav. Undrar om vi betedde oss så? Det gjorde vi säkert. Idag fick vi bete oss som sura grannar istället. A stirrade ilsket på dem som parkerade framför vår infart. Jag påpekade milt att vi inte skulle någonstans, men han njöt lite. Det gjorde jag med. Det var skönt när vi äntligen hittade vårt hus och slapp trava runt på visningar varje söndag. Nu hoppas vi att det är likar som flyttar in. Som kan stå och sura med oss nästa gång det är visningsrace här på Österåsvägen. Som har barn födda 04 och 06 och gärna hämtar våra på skolan när vi inte hinner. Där en är kock och bjuder in oss på läckra middagar. Den andra får gärna vara snickare och hjälpa oss med alla grejer som behöver snickras. En läkare vore också bra, eller ännu hellre en sjuksyrra för alla ggr jag behöver det. Ja, det är skönt med tydliga kravspecar. Jag ska skicka in en nu som begär friska kids imorgon. Men jag hör ett hånskratt nånstans inte så långt borta.

Hjältarna på plan 2

I fredags skulle jag och SACO-Anna fixa till deras hemsida och då fick jag en sightseeingtur på IT-supporten. De vet vem jag är. Jag ringer dem ganska ofta. Inte i SBT-ärenden alltid, det finns gånger då det faktiskt är fel på min dator eller nån VPN-koppling eller nåt annat spejsat. De sitter i ett stort rum med en lång "brygga" ovanför där man kan spatsera fram och tillbaka och titta ner på dem. Det kändes som en gammal fabrik eller nåt. Längst upp i rummet fanns en glasbur. Där skulle chefen sitta och ringa i en klocka när det var dags för lunch eller rast. Om de nu får någon. Det var ganska creepy faktiskt. Annars var det en ganska bra fredag. Men nu är det helg och det är faktiskt ännu bättre.

Express yourself

Idag på ett möte fick jag höra att man enbart bloggar för att man har narcissistiska drag (kolla stavningen på det Bill) och ett omättat behov av att uttrycka sig, att synas och höras. Story of my life. Jag är mellanbarn och mitt bekräftelsebehov har inga gränser. Är nog genetiskt också och kanske inte bara beror på min plats i syskonskaran. Oh well. Bara att fessa upp. SE MIG SE MIG SE MIG!
En annan som verkar vilja synas mycket är Madonna. Jag ställer upp för min syster i nöd. Du och jag Madonna. Den 9 augusti. Second best is never enough you do much better baby on you own ...

Efterrätt

Bara hos mamma får man hembakad äpplekaka och vaniljsås till efterrätt på söndagmiddagen. Konstigt egentligen. Det är ju varken svårt eller tidsödande eller dyrt att laga. Men jag tror aldrig att jag fått det nån annanstans. Gott var det i alla fall. Jag åt två ganska stora bitar. För övrigt har jag ont i nacken. Har en suddig minnesbild av att jag och S headbangade till "Paradise City" i fredags. Men det kan nog inte stämma. S har betydligt mer klass än så.

Morgonslagsmål

Jag läste just på min kollega Bills blogg från Japan att han vid tretiden på eftermiddagen masat sig ut efter frukost och morgonbestyr. Jag blev lite avundsjuk och tänkte att, ja, så var livet innan kidsen. Själv blev jag skallad i morse som morgonhälsning av min fyraåring. Blodvite och fläskläpp. Precis vad jag behövde klockan 7 på morgonen dagen efter den stora makalösa festen då jag bara sovit någon timme eller så. Men nu är klockan över tre och jag har faktiskt inte ens masat mig ut i vårsolen. Så jag och Bill, vi lever lite samma liv just nu. Word Bill. Enjoy your saturday in Tokyo.