Egentligen skulle jag vilja skriva att 2008 har varit ett riktigt pissår. För det har det verkligen. Det har hänt massor av bra saker också. Kanske roligare att fokusera på det. Här kommer i alla fall en kort summering och reflektion.
Vi hade två sköna veckor i Thailand i mars. Omgärdade av att barnens farmor gick bort i samma veva. Det var en konstig resa, vi slappnade av och tog hand om varandra hela familjen mitt i all sorg. Vi hade god hjälp av våra underbara vänner familjen R som vi tillbringade en vecka på Koh Lanta med. Barnen var sjuka och det var lite mekigt att flytta på sig så mycket som vi gjorde. Men vi älskar Thailand och det är stor chans att vi åker tillbaka dit.
Vi hade fullt upp med vårt nya hus. A jobbade häcken av sig under sista delen av pappaledigheten och lärde sig allt om dräneringar och takomläggningar. Det är långtifrån iordninggjort så som vi vill ha det men vi är på god väg. Men det är en livsomställning att flytta till hus. Jag var inte riktigt beredd på det.
Jag var ledig hela sommaren med barnen. Vi tillbringade mycket tid ute på härliga Ingarö (bilden är utsikt från verandan där). Det var den bästa tiden på året. Vi slappade, grillade, badade, promenerade, satt uppe sena kvällar och pratade om livet med min svåger T. Han är klok och har varit med om mycket. Barnen fick möjlighet att umgås mycket med sin kusin M som är en go tjej. Jag tog lite extra hand om henne själv eftersom hennes egen mamma inte vill veta av henne. Tragiskt.
När hösten kom startade pusslandet. L fann sig i att vara hos dagmamman men det kändes som att dagar och timmar inte räckte till. Samtidigt hade jag enormt kul på jobbet. Det kändes svårt att dela sig och vara en bra kollega, en bra livspartner och en bra mamma. Det kändes som att jag gjorde 75% på alla tre. Det gör det fortfarande, även om det blir bättre. Under den värsta delen av hösten tappade jag 4 kilo, åt knappt och kunde inte sova. Skällde på A och barnen och tillbringade för mycket tid på jobbet.
A har haft fullt med sitt också. Han blev sidesteppad ordentligt på MS efter pappaledigheten - så mycket för "progressivt" amerikanskt företag. Nu är det väl ok, men han har svårt att hitta motivationen att gå tillbaka med samma energi efter nyåret. Han lägger mycket fokus på hemmet och barnen i stället. Kanske är det en uppdelning vi håller på att hitta. Som fungerar just nu.
Barnen har växt nåt enormt. När året började var vår lilla L fortfarande bara ett drygt år och en helt annan tjej än nu. M är den finaste lillkillen, han är oftast snäll och rättvis men har en vilja av stål. Vi tror att vi bestämmer över dem men egentligen har vi inte en chans. Vi gör allt för dem. De får vad de vill. Jag tror att de har det ganska bra här hos oss. Vi får se hur mycket terapi de behöver senare i livet.
Jag har många fantastiska vänner som jag inte har hunnit träffa under hösten. Jag saknar dem och behöver dem. Jag har träffat en del nya vänner genom jobbet. Den lilla sociala delen av mitt jobb betyder mycket för mig och det har varit en hel del skratt, afterwork och roliga luncher. Jag hämtar nog mycket energi där. Jag ber inte om ursäkt för att jag gillar att jobba men jag måste hitta en balans. Det blir mitt uppdrag 2009. Det är inte ett nyårslöfte - det är ett uppdrag. Så hejdå 2008 du pissiga år med en hel del bra inslag.
I will be a better woman on the other side. I will.
Jag har alltid varit en riktig TV-slav. Sedan jag och A träffades har det blivit mindre TV och sedan kidsen kom ännu mindre. Med lite återfall under mammaledigheterna då jag följt skräp som Days of our lives på dagarna. Not much else to do när man var tjock och satt i soffan med bebisen hela dagarna. Ett tag var jag helt hooked på dokusåpor, Robinson, Big Brother, Fame Factory, the Bachelor etc. Så hooked att jag bestämde mig för att jag bara fick följa en. I taget.
