Au revoir Bruxelles

Dags att åka hem. Alltså. Jag har varit på en del flygplatser. Ok, inte så jättemånga men fler än 10 och färre än 100. Zaventem förstår jag mig inte på. Det är antingen huuuuuur mycket folk som helst och världens köer eller extremt lugnt. Igår var det lugnt. Skönt. Vi kom i alla fall inte undan världens längsta rullband. Man går och går och går från terminalen ut till gaterna. Varför?? Varför måste det vara så himla långt? Det måste ju gå att bygga på ett smartare sätt?

Allt gick bra i alla fall. M är ett utmärkt resesällskap. Men två timmar är ungefär vad han klarar. Jag med. Hade sällskap av en supersöt svensk-italiensk familj med två barn. En kille på nästan två och en tjej på sex månader. Jag undrar hur de tänkte. De såg tröttare ut än jag.

Just one of the boys

Det här är min webbkollega T. Han har just kommit tillbaka från en resa till Sydafrika. Jag är avundsjuk. Jag gillar honom i vanliga fall. Men inte idag. Han är solbränd, snygg och avslappnad. Jag är blåblek, ful och uppspeedad. Vi kommer inte att gå tillsammans ner i Cafégården och fika idag.

Bruxelles part trois

Det här är min kloka kompis Niki, också från way back when. Hon bor i ett fint hus i Bryssel och har 8 toaletter. Den rosa är den finaste. Den har gräsmatta och blommor på golvet. Kan man önska sig mer?

Niki känner mig alltför väl. Vi träffas inte så ofta men vi har alltid kul när vi ses. Hon är smart och snygg och har stora öron (INTE bokstavligen) och ger alltid bra råd. Eftersom vi ses så sällan passar vi på att avhandla de stora sakerna när vi väl får tillfälle. Barn, män, livet, kärleken. Och en del girly gossip. Och hon är även en av de få som har adressen till bloggen, jag får passa mig vad jag säger ... : ). Så, helt objektivt; Niki, du är bäst. Tack för lussebullarna och croissanterna, nästa gång bjuder jag på vin i Stockholm! KRAM!

Bruxelles part deux

Jag mötte upp med Guds gåva till Europas alla kvinnor på lördag eftermiddag. Vi strosade från Place Louise ner till Grand Place och Rue Neuve men stannade rätt snabbt för att äta och ta en öl. Vissa av oss behövde det mer än andra. Alltid roligt att träffa M, han är på utbildning i två veckor och våra resor lyckades överlappa varandra. Imorgon drar han vidare till Luxemburg och Strasbourg. Somliga har ett hektiskt liv. Jag tillbringade resten av kvällen med pappa och Kerstin på mysig restaurang och sedan sov vi igen. Nice. Very nice.

Bruxelles part une

Jag och Max är i Bryssel över helgen för att träffa pappa och Kerstin framför allt men en del annat folk också. Det är skönt att komma hemifrån mitt i julstressen och att bli ompysslad av föräldrar är jätteskönt. Lea mötte oss med god middag och sedan sov vi ut. Skönt.

Breakfast at Info Rosenbad

Idag ska jag och Max åka till Bryssel. Jag blir alltid lite stressad när jag ska ut och resa och det första som händer när jag är stressad är att jag slutar äta. Kanske inte så konstigt att jag tappat en del i vikt under den här pisshösten. (Jag får nog återkomma till det i ett annat inlägg). Jag brukar alltid få i mig en tallrik gröt oavsett hur bråttom jag har men i morse fungerade inte ens det. Här är i stället det som serverades på jobbet, B hade bakat kladdkaka och S tyckte att jag skulle öka på med en Dumlekola. Jag tror att åtmindstone en eller två bitar av kostcirkeln är representerade här. Kalcium i kaffemjölken, fett i kakan och ... ja, det var nog de.

The morning after

På väg upp för den stora fina trappan inne i Stadshuset, där vi är på studiebesök för att titta på intranät. Dagen efter Den Stora Festen. Vi fick en snabb guidad visning av trevliga J. Stadshuset är en fantastisk byggnad och det hade varit intressant att se mer. Vi hittade ingen bakfull prins i något hörn.

Stadsledningen använder inte Sharepoint som bas för sitt intranät. Men de verkar nöjda ändå.

Happy days

Kväll hos L igen. Mången sanning avhandlas. Nu har jag fått henne att börja blogga också, nåja, ett inlägg gör ingen sommar, but I got faith in you.

En bra dag. På många sätt. Men mycket jobb också. Kvällen slutade i alla fall bra. Många skratt och mycket klokskap. L och jag ska detoxa tillsammans hela våren. Det ser jag fram emot. Hon också!

All work and no play

Så här ser min vardag ut - bokstavligen. Sitter längst in i ett hörn i ett stort rum tillsammans med 11 andra personer, på 6:e våningen i Centralposthuset. En av de personerna är H. Här står hon och läser lusen av någon på telefon. Vi har tagit ner den skärm som av standard ska sitta mellan skrivborden för att kunna göra hemliga tecken åt varandra när vi pratar i telefon med knäppisar.

H är en tuffing. Man messar inte med henne. När vi drar möten kör vi ofta "good cop-bad cop" och hon är the "goodest bad cop ever". Smart, strukturerad, lugn, snabb i tanken och extremt tydlig. Utan henne skulle jag inte få hälften gjort. Jag är glad att jag har henne!

Delad poäng i RK

Vi ska få Sharepoint i RK, systemet från Gud. Det är många som är väldigt glada för det. Jag också. Idag fick vi en dragning om vad Sharepoint har för möjligheter som dokumenthanteringssystem och för intranät. Jag försöker vara öppen och intresserad, men när en käck konsult ägnar störe delen av tiden åt att visa tekniskt lull-lull och samtidigt dissa andra publiceringsverktyg behöver jag en stor latte för att genomlida det. Opartiskhet är svårt. Men bra.

Välkommen Bill

Det här är min kloke kollega Bill. Han som är på väg till Japan i ett halvår. Bill har också en blogg, han har bloggat typ lika länge som jag.

Det här med bloggandet har faktiskt blivit ganska roligt. Nu har jag outat adressen till coole Bill. Hoppas att jag inte får prestationsångest. Vi får se.

Ny måndag, nya möten

Måndagar är mötesdagar. Även om våra sektionsmöten blivit betydligt mer effektiva så brukar det ändå hopa sig på måndagar. Jag åkte tidigt till jobbet för att hinna undan lite efter studiebesöket i fredags och ändå hann jag knappt med det. Vid kl. 15 längtade jag efter ungarna och sprang hem.

Ett av dagens möten handlade om det löneavtal som SACO fixat åt oss. Hölls i Rotundan i Rosenbad, en cool lokal där man lätt får en känsla av att det avhandlats en del viktigheter under åren. Trevlig lunch med B, L och L efteråt, i guldmatsalen. B åker till Tokyo på utbytestjänstgöring efter nyår, roligt för honom men trist för gruppen. Han är klok, rolig och snabb i huvudet och jag kommer att sakna honom. L berättade om sitt nya flashiga jobb på SB och den andra L berättade om Justitie-infos resa till Berlin. Jag kontrade med lite om festen i fredags och fick återigen ventilera min Yasuragi-ångest. Konichiwaaaaaaa!

Veckan som gick

Inlägg om sjukdomar är aldrig roliga. Men om jag nu ska blogga; och det gör jag ju bevisligen, så kommer det oundvikligen till det. Denna vecka har dominerats av vabbande och baciller. Alla är sjuka. En del mer än andra. Jag gillar mediciner, pumpar mig alltid full med nässpray och alvedon och en och annan Ipren när jag är sjuk. Jag gillar inte att ha ont. Jag har jobbat hårt hela veckan TROTS att jag varit supersjuk. Men jag funkar tack vare medicinerna. The drugs they work.

I mitten av gatan

Powerwalk söndag morgon. A great way to göra av med en massa söndagsångest. Även om jag faktiskt nu bestämt mig för att powerwalk är för tanter och töntar och jag är joggare just nu, så blev den en sådan idag. Känner mig fortfarande förkyld och därmed gav jag mig själv en paus från joggandet.

Här är vår lilla gata. Det gula huset till vänster är vårt lilla hus. Där bor vi och har det ganska bra!

Hallelujah

Om man är lite trevlig och lite sorgsen får man mer vin. Klokskap av Microsofts trevligaste säljare M på julfest där alla respektive får följa med. Det är oftast mycket trevligt och för mig som arbetar i statens tjänst så är det ju roligt att komma ut på fest där man inte sparar på så mycket. Jag brukar börja fråga efter denna fest redan i september.

Synd att Kopelman håller samma tal varje år. Det är ett fint tal. Men jag kan det nu.