Just idag är jag stark, just idag mår jag bra

Idag blev jag riktigt glad. Eftersom jag inte känt mig på topp under den senaste tiden känner jag så extra när något gör mig riktigt glad. Det kan vara något litet som kanske inte betytt så mycket i vanliga fall, när jag är mer stabil. Idag har jag jobbat halva dagen och sedan hem för att ta hand om sjuka kids. Väl hemma sov de som små änglar och jag fick en stund för mig själv. Det var värt mycket. Saffranstid, som min kloka kompis K har lärt mig att det heter. Kanske var det den stunden eller något annat som gjorde mig glad. Och nu känner jag att jag är extremt filosofisk. Men det hamnade här.

Bilden är från paketinslagningen igår. En av de 7 säckar vi fick ihop. De ska till Neonatalavdelningarna i Stockholm och Uppsala till alla de barn som ligger inne över julen. Är tacksam att vi slapp det.

Sunday blues

Har tillbringat eftermiddagen på Sachsska för att slå in paket. Möttes i entrén till SÖS av en fantastisk kör som sjöng julsånger. M var helt förstenad, vi hade kunnat stanna där och lyssna i timmar. Mysig stämning med glögg och fika, barnen lekte på lekterapin och det är alltid givande att träffa gänget med prematurmammor. För mig fungerar det som terapi att prata om allt man varit igenom, höra andras berättelser om med- och motgångar. Det är fantastiskt att träffa alla mirakelbarn och se hur stora de blivit. M hade jättekul med alla leksaker och fastnade naturligtvis vid ett superstort tåg. Han lyckades även att cykla på en trehjuling för första gången. Som vi ha kämpat här hemma, så helt plötsligt gjorde han det bara.

Känner mig lite risig och funderar nu på att krypa ner i soffan och tillbringa kvällen tillsammans med Sonny Crockett och den där andra killen. Och en stor skål glass. Kidsen är också halvfriska. Vi får se hur veckan blir. Att vabba är det mest stressande jag vet just nu - det är så mycket på jobbet. A har grejat här hemma och fixat middag, jag ska försöka att hinna med lite pyntande också, vi får se hur det blir.

Skakig fredag

Lunch på indiern vid Hötorget. Det var ungefär så långt jag orkade gå idag. Det blev inte så sent igår men av någon anledning vaknade jag klockan fem och kunde inte somna om. Suck. Lunch med P var precis vad jag behövde. Han är helt galen, rolig och omtänksam och får mig alltid att skratta. Han tyckte att jag behövde tre glas vatten i olika färger till maten och det var de jag försökte fånga på bild utan större framgång.

Vi avslutade lunchen med ont-i-magen-skratt-attack i Cafégården på jobbet. Folket runt om trodde nog att vi hade tagit ett par glas vin till lunchen - I wish. Nästa gång kanske.

Stronger than yesterday

Snöstorm i Stockholm igår. Utsikt från mitt rum på jobbet. Snöstormar är ok så länge man får titta på dem inifrån. Jag och M trotsade dock vädrets makter för en powerlunch på Hotellet - där de har bordsservering och allt. Deep talk som vanligt. M och jag är bra på att avhandla riktigt djupa saker och det är en av de saker jag uppskattar mest med honom. Förutom att han är otroligt intelligent och analytisk har han verkligen förmågan att sätta ord på saker. Kanske det hänger ihop. Jag lär mig massor av honom. Han kanske lär sig nåt av mig också. Om man är riktigt stark kan man hålla attityd även i snöstormen. Utan att loosa sin rockabilly. Han ingår även i Mauds entourage. Word up.

Ja det kan jag!

Vilken dag som helst - när jag har massor av tid över - ska jag sjunka ner i soffan med en stor kopp té och läsa på om Barack. Fick en hel del faktamaterial av lillebror idag som jag ska plöja. Jag klev upp tidigt som attan den 5 november och lyckades se både McCains och Obamas tal. Fällde en liten tår i min ensamhet när Obama talade, när familjen joinade honom på scenen, när Jesse Jackson stod och grät. Jag är en sucker för sånt. Det känns som att Obama kommer att bli en bra president, även om man kunde önska ett och annat om Amerikansk politik över huvudtaget. Han ger ett kompetent och sympatiskt intryck till skillnad från många av sina föregångare. Min favorit är fortfarande Jack. Ingen slår honom.

Torsdagsmys

Torsdagkvällar är mina fria kvällar. Jag bjöd hem mig till L för att få prata om mig själv i flera timmar, mitt favoritämne. L är liten och söt, klok som en bok och lyssnar bra. Har känt mig i massor av år och kan mina hangups och downs. Jag mutade henne med mat (färsk tagliatelle, pesto, basilika, tomater, parmaskinka och fetaost. Very yummy) - hon bjöd på massor av vin. Hon har en ny lägenhet på Söder med en gullig liten balkong där man ser ända till Nackamasterna. Mitt i dimmorna bestämde hon att vi skulle skruva upp hennes nya elfa-hyllor. Jag ansvarade för vattenpasset och L markerade hål med mascara. Jag undrar fortfarande om det blev riktigt rakt.

Möte i det fina huset

Idag hade vi möte med SACO för att prata om vi ville ha individuella lönesamtal eller inte. Lite märkligt. På mina tidigare jobb har vi alltid haft det och eftersom jag är relativt ny i statsförvaltningen är jag inte insatt i hur det är att inte ha individuella samtal om lön. Jag tror att det är bra. Men vad vet jag?

I det fina huset jag jobbar i har vi många snygga konferensrum. Mötet hölls i det vackra "Havsvågen". Jag hade inte mycket att komma med och satt och studerade det vackra taket. TIll slut (efter mötet) tog jag en artsig bild. Den blev väl ok men det roligaste var att B, Info Rosenbads bäste fotograf, blev så inspirerad av mitt infall att han gjorde samma sak. Så nu hamnar han här på bloggen. Cred B! Kanske hamnar jag på din blogg nån dag, if I'm really really lucky...

Like a star like a hero

Idag gjorde jag min första insats som blodgivare. Jag har sagt ända sedan vi fick M att jag skulle ge blod. Men sen har jag lyckats att skjuta på det av än den ena än den andra utmärkta anledningen. Idag när blodbussen i princip parkerade utanför jobbet hade jag svårt att hålla emot. Tog mod till mig och moraliskt stöd med mig och gick. Snälla sköterskor gav mig dricka och körde in en nål av ganska betydande storlek i mina snygga (ja, de sa så) kärl. Aj. Som fan. Kände mig lite yr efteråt. Kanske av chocken. Men jag gjorde det! Tre hela månader till nästa gång, tjoho.

Det är viktigt att ge blod. Gör det.

Lunchdejt på jobbet

Lunch med B (som egentligen inte vill vara med på bild) i Centralposthuset där jag jobbar. Det är ett fantastiskt hus, helt nyrenoverat, stort och omöjligt att hitta i men jättefint. Jag önskar att jag kunde mer historia om det.

Vi har en liten lunchrestaurang och ett café där det faktiskt finns drickbart kaffe, till skillnad från automaterna uppe på våningsplanen. Det känns som att jag sköter stor del av mitt sociala umgänge på lunchen eftersom annan tid är svår att få tag på. B är en av mina mest frekventa lunchdejter och det är alltid trevligt att luncha med honom. Sorry, B, du lär hamna på bild igen!

Back in the day

Idag åt jag lunch med min gamla klasskompis A. Visade sig att han just nu jobbar på Medierådet här i RK-kvarteren, så vi bokade in en lunchträff. Vi konstaterade att både han och jag såg exakt likadana ut som när vi tog studenten för några år sedan.

Efter lunchen försökte jag att visa runt i huset, vi fastnade dock snabbt nere i konferenscentret där en av våra tekniker höll på att testa utrustningen för videokonferenser. Lite överexhalterade över att se oss själva på TV kanske. Det är alltid kul att träffa folk från way back when. Förundras över hur lite som förändras och hur mycket som gör det. Diskuterade gamla klassisar och nya småttingar. Trevligt var det hur som helst!

Grown-up stuff

A har sagt att vi skulle gräva runt huset, dränera och isolera. En morgon dök två mycket manliga män upp med en grävskopa och började gräva upp halva tomten. På eftermiddagen dagen efter hade de grävt upp, isolerat grunden och fyllt igen med grus och lera. Väldigt coolt. Jag antar att jag på något sätt borde intressera mig för allt detta. Men jag finner ingen inspiration. Jag är bara oändligt tacksam att jag har en man som faktiskt kan sådana här saker och ordnar det åt oss. Han är bra på mycket och jag avgudar honom. Till våren ska jag bli Nockebyhovs nya trädgårdsexpert. Eller åtminstone åka ner till Plantagen och snacka med ett proffs eller två. Det är det minsta jag kan göra när A fixat grävskopa och allt.

Schyffert, heels och magdans i tre dagar

Det var verkligen dags för mig att skaffa nya högklackade skor. På något grymt sätt växte mina fötter under graviditeten (30 kilo - hello?) från 38 till 39 så hela min skogarderob fick slängas. Ett hårt avsked. Två par snygga skor senare känns det lite bättre. Min vackra och kloka fashionista till svägerska C följde med och hjälpte mig. Sen gick vi på Schyfferts show på Cirkus. Den var faktiskt riktigt bra - hade nog inte så höga förväntningar egentligen. Han blandade humor med allvar på ett bra sätt. Och så är han ju så himla snygg!

A åkte till Istanbul idag för tredagars konferens. Han fick ett minut-för-minutschema, inklusive hålltider för middag.
20:20 Dinner starts
20:35 Bellydancers enter

Det skulle vara ngt för statsförvaltningen.

Girlpower

Ett av mina hat-ord är tjejmiddag. Jag vet inte varför. Jag älskar att ha tjejmiddag. Mina tjejkompisar (ett annat hatord) betyder allt för mig. De har hängt med through the good, the bad, and the great, flera av dem från att jag var typ 7 år. De vet allt om mig och fungerar som min fasta referenspunkt och mitt minne. Girls - utan er är jag ingenting. Här är en bild från min senaste tjejmiddag, L och F på balkongen. Det var en extremt trevlig kväll.

Good morning Lovik

Har tillbringat två dagar på konferens med jobbet på Loviks konferensgård på Lidingö. Hade väldigt roligt igår men kände mig lite kluven eftersom jag nog borde passat på att sova i stället för att sitta uppe med de andra. Svårt med så trevligt folk omkring sig. Den här utsikten mötte mig och B i morse när vi åt frukost. Hade kunnat vänja mig vid den. Bra konferens med många smarta diskussioner. Jag gillar mina kollegor och mitt jobb!

220 km/h

Så här ser Robin Söderling ut på lagom avstånd när han drämmer iväg en serv i finalen i Stockholm Open. Mamma hade fått biljetter och tog med mig och Erik på tennis. Jag har aldrig sett tennis live föut och det var helt klart roligare än på TV, även om jag inte är något tennisfreak direkt. Jag sprang på Scanpix bäste och trevligaste fotograf Jonas E som jag inte träffat på år och dagar, roligt det också. Spanjoren vann. Eller var han sydamerikan? Oh well.